Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på saker och ting. Det spordes i hundra små
göranden och låtanden, ej värda att nämnas. Han hade
ju god tid att fästa sig vid allt, Andreas, där han
hela dagen gick ensam och rödde mark.
Om det nu kunde vara så, att gamlingens
avog-het till sist började verka ont! Den kom i allt fall
för varje dag tätare och tätare inpå, kom likt en
levande människa, vilken blir större, ju närmare hon
nalkas. Den stal modet från Andreas, den mäktade
kanske rent av slå ned den där undergörande handen,
som arbetat på hans lycka.
Var det så, att gubben i verkligheten besökte åkern
oftare och oftare och blev segare och envetnare i sitt
kält om slä’an, som skulle målas och om gamla
märren som skulle bytas bort och om fan och hans
tus-singar? Och om frosten sedan, alltid frosten — den
skulle nog begynna tidigare i år än man trodde,
kan en veta!
För Andreas föll det sig åtminstone snart, som
om gamlingen infunnit sig varje timme, ja till slut,
som om han aldrig riktigt lämnade fältet. Det var
icke annat dagen i ände än att se honom, först som
en liten rörlig prick överst där uppe, skrida vaggande,
med ålderdomens stapplande gång och pipan i
mungipan, nedför renen och för varje steg växa sig
myndigare och tvärsäkrare. Om Andreas så vände
ryggen till, kände han det tvärs igenom kroppen. Och
långsamt föllo skuggor runt om, luften mörknade,
marken hårdnade under spaden. Den gjorde verkligen
det, järnet slant gnisslande mot den orubbliga stenen.
Men alltsammans måste ju ändå kallas för påhitt,
icke kunde gamlingen göra något. Allt var klart be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
