Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HALVTIMME PÅ
SILVERDUVAN.
JAO stod i ett valv och såg mitt över den smala
gatan på en grå, slittrig vägg, där vattnet skvalade
och höll på att förgöra ett rött plakat. Bit för bit gled
detta ned, upplöst, otäckt och försvann utför gatan i
den översvällda rännstenen. Rägnet forsade, och
himlens dunder rullade som salvor ur
femtonpundskano-ner från Alpen ned i dalen — jag tyckte, att jag
skulle våga vad som hälst för ett verksammare skydd
än det här draghålet.
I detsamma fick jag över en port se en
vinlövs-ruska, varunder sköt ut en stång med en silverduva
— gissar för resten att hon var av ädelt tenn —
svävande på utbredda vingar likt den helige Ande från
predikstolstaket. Och utan betänkande skyndade jag
åstad för att bringa min person under hennes milda
hägn.
Vägen bar genom en lång portgång och över en
gård, allt öde tyst. Mitt fram ledde glasdörrar
in till vinstugan, som befanns vara en ofantlig välvd
källare med tjocka stenväggar. Även den tom med
sin massa bord och stolar. Jag satte mig längst bort
i vrån för att slippa se de fräsande blixtarna, som
av någon orsak föreföllo mig ännu mindre tilltalande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
