- Project Runeberg -  Trollmark och andra berättelser /
96

(1907) [MARC] [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kammen stego ljusa, farliga moln. Det var
middags-brisen, som kom listande mellan passen, och folk glänte
på balkongdörrarna för att uppsnappa fläkten.

Fru Katinka Peljev slog tillbaka fönsterluckorna och
lutade sig över karmen i slagskuggan från tre cypresser
vid grannens lilla runda privatkapell, som för rästen
kunde tagas för ett lusthus. Flennes väldiga, lätt
grå-sprängda fläta låg lindad kring huvudet, följande
hårfästet, som kineserna bära sin på främmande jord bland
kristna hundar, och strax nedanför, så låg var
pannan, rynkades hennes tjocka, svarta bryn över grå,
svårmodiga ögon, som det minsta hon blev upprörd
fingo en het glans. Läpparna voro grovt skurna,
och när de skildes, glänste det starka ansiktets hud
dubbelt varmbrun mot pärlvita tänder. Av bystens
breda fyllighet, nu höljd i något tunnt, svart stoff, anade
man till en storväxt gestalt.

Hon såg ned i trädgården, där herr Müller satt
troget vid stafflit. Det ingav henne ständigt samma
beundrande högaktning att se hur hans uthållighet och
flit övervann allt, en värkligt fin karl, Miiller —
förnäm, ja, alldeles som en man skall och bör vara.
Hur den vore beskaffad, som vågade förolämpa
honom, kunde man inte tänka sig. Och så taktfull
sedan — vart ord han fällde kom i rätt tid och på
rätt plats och var ämnat, det kände man, att höja en
medmänniska, lära och lyfta henne. Inte
predikantmässigt, nej som händelsevis, inte tyngande, men
ofelbart. Vad än saken handlade om, fick man klart för
sig, att Leopold Müller förstod den bäst.

Fru Peljev gäspade. Det fanns ingenting att göra
så här års i Rivas berömdaste pensionat. Varenda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ashtroll/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free