Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det blev herr Mullers mjuka stämma, som avbröt
stillheten.
— Fru Peljev, var vänlig och kom ned ett slag.
Husets fru flyttade förstrött blicken till målaren.
Han hade lämnat stafflit och stod med paletten i hand
och synade uppmärksamt den unge italienaren, där
denne likgiltigt surrade sitt hjul. Så lik Müller var
den banalaste sortens Kristustyp: ljuslätt med fasta milda
ögon, rak tunn näsa, trång panna och det blonda
skägget kluvet.
Hon böjde huvudet till bifall och reste sig ur sin
bekväma ställning i fönstret. Ned från axlarna föllo
kläderna sida och helskurna och dolde den tunga
gestalten, på väg till matronlik fetma. Hennes rörelser
vore mycket makliga, som hon skred fram vaggade
hon en smula på platta fötter, eljes var gången
myndig och säker som det anstod härskarinnan över detta
stora, rika hus. De många rummens dörrar stodo på
vid gavel till våningarnas breda stenkorridorer, hon
såg på allt husmoderligt granskande och slog hjälplöst
ut med händerna — överallt tarvades förbättringar,
men dels hatade hon att ge ut pängar, dels var det
förskräckligt mödosamt. Hon kunde sannerligen
behöva att stöd, en hjälp. Som allt detta strömmade in
på Katinka Peljev, åldrades hennes ansikte, man anade
hur hon komme att te sig om 20, kanske 10 år med
slappt pussiga kinder och grov hud, prickig som av
ärr. Jordbundenhet på gränsen till råhet. Men strax
ljusnade hennes ögon, fingo sitt varma fuktiga
skimmer, och när hon skyndade nedför sista trappan
verkade hon ung i försöket att övervinna kroppens
tröghet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
