Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ket? Å ingenting, men leva måste man, måste.
Någongång i ett obetäckt fönster lyste nattens flammande
himlar in och svepte henne som i eld. Hon var klädd
i tunnaste vitt, och när hon kom till någon spegel
höjde hon sina fasta, lite för fylliga armar, så att de
metervida ärmarna lämnade dem bara, och ordnade
om några mörkröda blomknoppar hon stuckit i
flätan bakom örat. Hon log mot sig själv het och
drömmande i blicken ... Dröm — ja visst, det var
det hela. De där slags drömmarna, där man vet,
att man bara drömmer och får ge fritt lopp åt
underliga böjelser och handlingar, där man har lov
att fresta det otroliga och främmande, det vildaste
och dunklaste — sådant som man vetat utan att veta,
känt utan att känna.
Då plötsligt, blixtlikt, genomilade henne i bottenlös
sorg, för tung att hon i detta ögonblick skulle
kunnat röra ens en lem av sin kropp: Ve ve, är detta
vad som finns på djupet av mig? Är detta vad som
ligger fördoldast hos mig? Är detta vilda, dunkla,
min själ?
Hon hade stannat vid ett fönster och vilade ögonen
på de fjärran bärgen, i dag så nära, att det skrämde.
Undertill voro de blåsvarta, men snöspetsarna tindrade
i ett hemlighetsfullt ljus högt över de vältrande
koppargröna molnen och oändligt avlägset. Den
skärande smärtfullhet hon erfor fick nu en sådan bärkraft,
att hon tyckte sig föras genom luften bort mot
förklaringens ljus och smälta in i det. Och då den
svindlande förnimmelsen föll av, så att säga miste
luften under vingarna, genom att den andliga
synförmåga, som framkallat den, tappades, grep hon ännu med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
