Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon greps av otämt raseri och hytte åt sig själv.
Därpå kallnade hon i ångest och gav sig till att
meningslöst famla bland rummets föremål, ordna och
blåsa bort damm. Men ingenting gav ro. Tänk om
hon bleve riktigt galen, hon måste ju ha ro. Hon
sjönk på knä och släpade sig snubblande på
klänningen fram till den brinnande oljelampan under
jungfrumoderns bild. Bedja kunde hon ej, men hon böjde
sig till golfvet under pustan och suckan.
— Vad har jag gjort, Vad har jag gjort, upprepade
hon mekaniskt. Men ångern hade ingen rätt kraft,
den domnade bort i ett segt inre motstånd.
Trögt, med dyster, nästan trumpen uppsyn reste
hon sig ur sin ödmjuka ställning. I alla fall, hon
kämpade väl emot jämt så mycket hon fått förmåga
till, och nog var det en smula underligt att vår Härre,
som visste att det lurade i henne en eld, färdig att
bryta ut — att inte han då, när hennes stund kom,
skickade den som kunnat böja lågan in på den heliga
härden? Nu blef det vådeld av, ja visst men —
Hon korsade sig flera gånger för att besvärja
trotsets hädiska ande, och satte sig därpå att hjälplöst
stirra ut i trädgården. En av grannens cypresser lutade,
knäckt av slagbyn, och på lilla kapellet dinglade en
rutas blå och röda glasskärvor för vinden. Där inne
brukade läsas själamässor för en ung flicka, som dött
i synd.
Död — något som dött, det passade- Ingenting
annat passade. Dött var det himmelshöga — varför
kom det, så borrande hårt, så levande sant, och
varifrån? bara för att försvinna? — som blandats med
det smutsigt låga, också det dött nu. Här satt hon åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
