Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
härom drev upp brännande gråt i bröstet. Hon slöt
ögonen, handens naglar skuro djupt in i huden och
hennes inre frös sig våldsamt samman i hård
beslutsamhet.
— Ack, Peljev, Peljev, far lille, hjälp, viskade hon,
skakad ända in i sitt innersta.
Ja, ja, nu förstod hon hans sjukrumsvärld, hans
drömmar, som en gång synts henne så bleka mot
hennes eget, röda liv. Nu fyllde hans starka ord på
en gång det bottenlösa, som skrämde. Hans hjärta
som blött för att han ej fått dö i striden för sitt
bundna folk, kom henne så nära, att hon tyckte sig
känna slagen mot sitt eget.
Och plötsligt sträckte Katinka Peljev upp sina armar
— det var något av tigrinna i sättet varpå hennes
stora händer grepo luften, som om hon velat riva
något till sig. Ögonen lyste aktgivande, pupillen
genomborrade. Hennes mörka ansikte fick en rent av
skrämmande skönhet.
Nu förstod hon. Synden skulle föra henne till
Gud, den store Guden, salig Peljevs Gud, som lärde
människorna att leva, så att de när som helst kunde
dö, och som hon fruktat och begabbat. Hem, hem,
ville hon gå — till de tusen andra bortkastade. Som
de hade också hon lidit. Hon skulle sälja huset och
vända tillbaka till sitt eget land och tjäna sitt lidande
folk.
Småningom gick Katinkas upphetsning över i en
djup blekhet — hon kände genom hela sin varelse
att nu gällde det. Hennes tillfälle var kommet. Vem
visste om ej salig Peljevs ande tillåtits att leda
hennes öde just hit? Hon förnam redan de stora ving-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
