Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Saxisk krigsfånge anklagar sin värd för svartsjukedåd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kammardörren i akt och mening att vilja gå och lägga sig
hos den fångne soldaten, hos vilken han förr legat, men
kunde intet inslippa, varför, när hans husbonde hört att
drängen länge bultat och intet insluppit, har han själv gått
upp och bultat, då han omsider insluppit, varefter han gått
till fänrikens säng, satt sig på sängen med slikt tal: ligger
min fänrik här, då fänriken ock svarat, men det hade
vittnet intet förstått, uppå vilket svar And. Jacobsson gått
till fönstret och slagit det igen och strax därpå gått ut, men
när han kommit i förstugan, hade han sagt: Jag måtte
än en gång gå in, då han tagit en skyffel med sig och
stuckit honom under sängen, varefter han gått ut och ingen
det ringaste ont tillfogat och ej heller svurit däruppe, som
fänriken angivit. Drängen visste ej heller att husbonden
kallat sin hustru hora men tillstod att han sagt: Varföre
låten I intet upp, låt upp eller slår jag dörren sönder.
Fänriken påstod, att And. Jacobsson skulle själv med ed
besvärja i vad avsikt han ditkommit.
Rådstugurätten haver denna instämda sak i noga
övervägande tagit och funnit, att drängen Lars Nilsson, efter
approbation av bägge parter, avlagt ett sådant vittnesmål
efter ed, som alldeles befriar Anders Jacobsson ifrån
fänrikens käromål i så måtto, att dess husbonde varken i någon
ond intention gått till sin gästs kammardörr och bultat, utan
allenast till den ändan, att dess dräng, som länge förut
klappat, måste inslippa och efter förra vanlighet sig i
kammaren hos den fångne Müller att lägga, ej heller att han
fänriken eller dess dräng Müller det ringaste ont tillfogat,
varföre, ehuruväl fänriken v. Vocken påstått, att svaranden
Anders Jacobsson skulle sig själv med ed befria, »så kan
doch Rådstugu Rätten icke Svaranden i så beskaffat Saak
påläggia, uthan i anledning av Dommare Reglornas 27, 29
och 30 §: Anders Jacobsson in totum ifrån Fendrickens
tilltahl och Käromåhl befrija».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
