- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
13

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Mitt barndomshem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det ställe, där den unge mannen låg, men min husbonde, som hade sett hela förloppet, var den förste, som försökte resa upp honom. Huvudet föll tillbaka, armarna hängde slappa ned, alla sågo mycket allvarliga ut. Nu hördes intet buller, till och med hundarna voro alldeles tysta och tycktes förstå, att något sorgligt var på färde. Man lyfte upp den hjälplöse och bar honom till min husbondes hem.
Sedan fick jag höra, att det var unge baronen, ende sonen till baron Törne på Rosenlund. Nu blev det ett ridande åt alla håll för att skicka bud på doktorn och veterinären och sannolikt även till gamle baronen för att underrätta honom om vad som hänt hans son. När veterinären anlänt, gick han till den svarta hästen, som låg stönande i gräset, kände på
honom överallt och skakade på huvudet. Nu sprang någon till husbondens och kom tillbaka med en bössa, ett skott hördes, och den svarta hästen rörde sig icke mer.

Mamma såg mycket nedslagen ut och sade, att hon för flera år sedan hade varit nära bekant med denna häst; han hade varit en snäll häst och ej haft några fel. Till ingen nytta hade han nu fått dö i förtid.

Ej många dagar därefter hörde vi kyrkklockorna ringa länge, och då vi sågo nedåt vägen, fingo vi se en underlig, lång vagn, klädd med svart kläde och dragen av svarta hästar. Därefter kom en annan vagn, så en annan, och så en hel rad, alla svarta, och klockorna ringde och ringde.

Aldrig skulle unge baronen rida mer. Man förde honom till kyrkogården för att begrava honom. Och allt detta för en stackars liten hare!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free