- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
29

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Snäggan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Ja», sade hon, »om jag hade fått din uppfostran, så hade jag kanske varit lika snäll som du, men nu blir jag det nog aldrig.»

»Varför inte?» sade jag.

»Emedan allt har varit så olika för mig», svarade hon. »Aldrig har jag haft någon, som varit vänlig emot mig, vare sig häst eller människa, eller någon som jag brytt mig om att behaga. Ty först togs jag från min mamma, så snart jag blev avvand, och sattes bland en hop andra fölungar. Ingen av dem brydde sig om mig, och jag inte om dem. Ingen vänlig husbonde som din fanns att se efter mig och tala till mig och ge mig godbitar. Karlen som hade
uppsikt över oss, talade aldrig i livet ett vänligt ord till mig.
Jag menar inte, att han misshandlade eller var stygg emot oss, men han brydde sig inte en smula om oss, annat än att han såg till, att vi hade nog att äta och tak över huvudet om vintern. En gångstig ledde över vår beteshage, och ganska ofta kommo stora pojkar gående, som kastade stenar på oss för att få oss att springa. Jag träffades aldrig, men en ung, vacker fölunge blev så svårt skadad i ansiktet, att jag tror ärret kommer att synas, så
länge han lever. Inte brydde vi oss stort om pojkarna, men de gjorde oss vildare, och vi fingo den föreställningen om pojkar, att de voro våra fiender. Så länge vår frihet varade, hade vi mycket roligt, jagade varandra runt om hagen och ställde oss sedan under träden. Men så skulle jag tämjas, och det blev en svår tid för mig. Flera karlar kommo för att taga mig, och då de fått mig instängd i ett
gärdesgårdshörn, fick en mig i luggen och en annan om nosen, där han höll i så hårt, att jag knappt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free