Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Snäggan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allt som tiden led, blev mildare och gladare, och hennes blick hade ej längre det där spejande och misstrogna uttrycket, när någon främmande kom henne nära. En dag sade Troed: »Jag tror, att Snäggan rent av börjar tycka om mig, ty i dag morse gnäggade hon efter mig, då jag hade borstat hennes huvud.»
»Ja, ja, min käre Troed», sade Sven, »hon blir nog småningom lika snäll som Vackra Svarten; godhet är det enda läkemedel hon behöver.»
Husbonden märkte också förändringen, och då han en dag stigit ur vagnen och kom och talade till oss som vanligt, strök han Snäggans vackra hals och sade: »Hur är det, min piga? Jag tror du är bra mycket lyckligare nu, än då du först kom hit.»
Hon satte upp nosen på ett vänligt, förtroendefullt sätt, medan baronen sakta smekte den.
»Sven! Vi ska kurera henne», sade han.
»Ja, herr baron, hon har blivit märkvärdigt bättre; hon är inte samma kreatur som förut. Det är Rosenlunds hästpiller, som gjort det», tillade Sven skrattande.
Han brukade skämtsamt säga, att en ordentlig kur med »Rosenlunds hästpiller» kunde kurera nästan vilken odygd som helst hos en häst; »de bestodo», sade han, »av tålamod och mildhet i förening med bestämdhet och fasthet, ett skålpund av vardera, att blanda med lite vanligt sunt förstånd att giva hästarna in dagligen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
