- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
42

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ett samtal i fruktträdgården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vifta bort flugorna utan att tänka därpå, och i kunnen ej förstå, vilken olidlig plåga det är att känna flugorna oupphörligt sitta på samma ställe och bita och bita och att inte ha någonting att jaga bort dem med. Det säger jag, att sådant är en orättfärdighet och en förlust för hela livet.»

»Varför gör man det då?» sade Snäggan.

»Varför? Jo, därför att det är på modet», sade gamle Majoren med en stampning. »Modet! Om ni visste, vad det betyder! Det finns inte en häst på våra husarregementen nu för tiden, som fått behålla sin svans. Det går väl an ändå, så länge den göres måttligt kort och åtminstone räcker fram till ljumsken. Besynnerligt, att människorna, som skola vara så visa, inte kunna begripa, vartill en hästsvans är ämnad av naturen.»

»Det är väl också modet», sade Snäggan, »som gör, att man binder upp våra huvud med dessa förfärliga stuptyglar, varmed man plågat mig?»

»Ja, naturligtvis», svarade han; »i mitt tycke är modet en av de värsta saker i världen. Se t. ex., hur man bär sig åt med hundar, då man skär av dem svans och öron, för att de skola se morska och pigga ut, kantänka. Jag hade en gång en liten kär väninna, en brun terrier, som var mig så tillgiven, att hon aldrig ville sova annorstädes än i min spilta. Hon hade rett sig ett läger under krubban, och där
hade hon en kull av fem små valpar, de vackraste man kunde se. Ingen av dem skulle dränkas, ty de voro av en värdefull ras, och deras mamma var alldeles betagen i dem. Det var verkligen en vacker anblick, när de fått ögonen öppna och började kravla omkring. Men en dag kom en karl och tog bort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free