- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
49

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Rent språk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

seldon med så kallade hästskyddare, medelst vilka alla arbetshästar borde få en lindring i sin möda. Jag kan av egen erfarenhet intyga, att dessa dragfjädrar i hög grad spara hästens krafter.

Människorna hava ett ordspråk, vars sanning jag ofta erfarit, nämligen: »Sådan herre, sådan dräng.» Åtminstone kunde det väl tillämpas på både Sven Heder och Troed. Ingen av dem var rädd att säga djurplågare sanningen och att befordra dem till laga näpst, där ej goda ord hjälpte.

Så erinrar jag mig en dag, då Sven gjort en tur med mig till kvarnen, att vi på hemvägen fingo på något avstånd se en pojke, som red på en öländing och försökte tvinga honom att sätta över en grind. Den lilla förståndiga hästen såg, att grinden var för hög, och ville därför ej våga språnget. Pojken slog honom med ridspöet, men hästen endast vände åt
sidan. Nya slag — vändning åt andra hållet. Då steg pojken av och började piska hästen och slog honom till och med på huvudet. Så satt han upp igen och försökte åter få hästen över grinden, allt under fortsatt misshandling. Hästen vägrade likväl att hoppa. Då vi kommo närmare, sågo vi öländingen sätta ned huvudet, slå bakut och sålunda helt
beskedligt kasta av sin ryttare på huvudet i en hagtornshäck, varefter hästen med tyglarna hängande ned
över huvudet satte åstad mot hemmet i fullt galopp. Sven kunde ej låta bli att gapskratta. »Det var rätt åt honom!» hörde jag.

»Oj, oj, oj!» skrek pojken, sprattlande för att komma ur den taggiga häcken, »kom och hjälp mig!»

»Tack du», sade Sven, »jag tror du är just, där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free