- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
51

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Rent språk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nämndemannen allvarligt. »Pär behöver en läxa, och nu har han fått den; det är inte första gången han visat sig elak mot djur, men nu hoppas jag det är slut. Och tack ska ni ha, Sven, som sade mig, hur det förhöll sig. Farväl.»

Därmed begåvo vi oss på hemvägen, och jag hörde därunder, hur Sven belåtet skrattade för sig själv. När vi kommit hem, talade han om alltsammans för Troed, som sade: »Det var rätt åt Pär. Jag kände honom, då vi båda gingo i folkskolan, där han alltid brukade göra sig kavat, därför att hans far var nämndeman, kantänka. Mot dem, som han vågade sig på, var han alltid en översittare. Jag kommer ihåg, huru jag en dag på middagsrasten fann honom sysselsatt med att i det stora fönstret fånga flugor och rycka av dem vingarna. Han såg mig icke, men jag gav honom tvärt en örfil, så att han blev liggande på golvet. Där låg han och sparkade och skrek, så att jag blev nästan rädd.
Barnen kommo inspringande från lekplatsen, och skolmästaren, som var ute på vägen, kom rusande in för att se, vem som höll på att bli mördad. Naturligtvis omtalade jag genast öppet, vad jag hade gjort, ävenså anledningen. Därefter visade jag läraren flugorna, som antingen lågo krossade eller kravlade hjälplösa omkring på fönsterposten. Aldrig har jag sett honom så ond. Men nämndemannens
Pär, som ännu låg där och grät och tjöt, slapp smörj den gången. Däremot ställde läraren honom i skamvrån under eftermiddagslektionen och förbjöd honom att gå ut och leka den veckan. Sedan talade han mycket allvarligt till alla gossarna om grymhet och sade oss, huru fegt och hårdhjärtat det var att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free