Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Bud efter doktorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tills vi efter halvannan mils ritt voro framme vid köpingen, där doktorn bodde. Där hördes ej ett ljud utom slamrandet av mina steg mot stenläggningen — alla sovo. Tornklockan slog just tre, då vi stannade utanför doktorns dörr. Sven bultade på dörren, ett fönster öppnades, och doktorn stack ut huvudet och frågade, vad som stod på.
»Friherrinnan på Rosenlund är illa sjuk. Baronen frågar, om doktorn kan komma genast. Han tror, att hon dör, om inte doktorn kommer. Här är ett brev.»
»Vänta», sade han, »jag skall komma.»
Han stängde fönstret och var snart nere.
»Det värsta är», sade han, »att min häst har gått hela dagen och är alldeles uttröttad. Vad är att göra? Kan jag taga er häst?»
»Han har galopperat nästan hela vägen, och jag ämnade låta honom pusta här, men jag tror inte, att min husbonde har något emot det, om ni anser det lämpligt.»
»Gott», sade han, »jag är strax åter.»
Sven stod bredvid mig och strök mig på halsen; jag var mycket varm. Nu kom doktorn och hade sin ridpiska med.
»Den där behövs inte, herrn», sade Sven, »han är villig att springa, tills han stupar. Akta honom, så mycket ni kan: jag skulle bli ledsen, om något hände honom.»
»Jag hoppas allt skall gå väl», sade doktörn, och inom en minut hade vi lämnat Sven långt bakom oss.
Jag vill ingenting säga om vår återfärd. Doktorn var mycket tyngre än Sven och ej så god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
