Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Avskedet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därför se alltsammans) och satte henne varsamt i vagnen, medan husets tjänare stodo gråtande omkring.
»Ännu en gång farväl», sade han; »vi skola ej glömma någon av er.» Och så steg han upp i vagnen. »Kör, Sven!»
Troed hoppade upp, och vi foro långsamt genom parken och byn, där folket stod utanför dörrarna för att se de bortresande ännu en gång och säga sitt: »Gud välsigne dem!»
Då vi kommo till järnvägsstationen, tror jag friherrinnan gick från vagnen in i väntsalen. Jag hörde henne säga med sin milda röst: »Farväl, Sven, Gud välsigne dig!» Härvid kände jag en ryckning i tömmen, men Sven svarade ej;* kanske förmådde han ej tala. Så snart Troed tagit sakerna
ur vagnen, bad Sven honom stå hos hästarna, medan han gick ut på perrongen. Stackars Troed, han stod tätt invid våra huvud för att dölja sina tårar. Snart brusade tåget in, dörrarna smällde till, stationsinspektoren signalerade, och tåget gick utan att lämna efter sig något annat än svarta rökmoln och tunga hjärtan.
Då det ej mera kunde synas, kom Sven tillbaka.
»Vi få aldrig se henne mer», sade han, »aldrig.» Han tog tömmarna, steg upp på kuskbocken och körde med Troed sakta hem. Men det var ej längre vårt hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
