- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
75

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Eveholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Herr Heder», sade den sistnämnde efter att noga ha betraktat oss, »inte kan jag se något fel på dessa hästar, men vi veta, att hästar ha sina egenheter så väl som människor och att de måste behandlas olika. Säg mig nu, vad jag kan behöva veta särskilt om dessa.»

»Nåväl», sade Sven, »jag får säga, att jag knappast tror det finns ett par bättre hästar, och mycket ledsen är jag att skiljas vid dem. Men olika äro de. Den svarta har det bästa sinnelag jag någonsin sett. Han har nog aldrig i sitt liv hört ett hårt ord eller rönt något slags hård behandling — att det inte varit fallet hos oss, det vet jag — och det synes vara hans glädje att göra, vad man önskar. Men den bruna har varit illa behandlad. När hon kom till oss, var hon misstänksam och ville bitas, men när hon kom underfund med vad slags ställe hon kommit till, gick det onda bort så småningom. På tre år har jag inte sett spår av oart hos henne, och om hon blir väl behandlad, kan det inte finnas ett snällare och villigare djur än hon. Men nog är hon av naturen mera ömtålig än Svarten; flugor reta henne mera, och om någonting är på tok i anspannet, så är hon mera orolig. Det är troligt, att hon skulle ge sju för tu, om hon bleve illa behandlad.»

»Jag förstår», sade Lydig, »men det är inte lätt att på ett ställe som detta få alla stalldrängarna till att vara, som de borde. Jag skall emellertid komma ihåg, vad ni sagt mig om stoet.»

De stodo i begrepp att lämna stallet, då Sven stannade och sade: »Jag må så gärna nämna, att vi aldrig brukat ha stuptygel på någon av dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free