- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
77

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Eveholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

går bra med litet frihet i början. Jag skall nämna om det till grevinnan.»

På eftermiddagen blevo vi påselade och spända för vagnen, och då stallklockan slog tre, kördes vi fram till stora trappan. Allt såg storartat ut, och huset var tre eller fyra gånger så stort som det på Rosenlund men inte hälften så trevligt, i fall en häst får ha något tycke. Två lakejer stodo tillreds i brunt livré med knäbyxor och vita strumpor. Snart hörde vi frasandet av siden, och »hennes nåd» kom ned. Hon gick runt omkring för att se på oss. Det
var en lång kvinna med stolt utseende, vilken ej tycktes vara nöjd med något, men hon sade ingenting utan steg upp i vagnen. Detta var första gången jag hade stuptygel, och jag får säga, att, ehuru det visserligen var obehagligt att ej få sänka huvudet då och då, tvingades jag ej att bära mitt
huvud högre, än jag brukade. Jag kände mig orolig för Snäggan, men hon såg lugn och nöjd ut.

Nästa dag kl. 3 kördes vi åter fram. Lakejer såsom förut, samma frasande, och så kom »hennes nåd» ned för trappan och yttrade i befallande ton: »Lydig måste se till, att hästarna bära sina huvud högre; som de nu äro, kan man ju inte visa dem

Lydig steg ned från kuskbocken och sade mycket vördnadsfullt: »Ber om förlåtelse, hennes nåd men de här hästarna äro inte vana vid stuptygel, och greven säger det är säkrast att söka vänja dem därvid så småningom. Men om hennes nåd befaller, kan jag ju sätta upp dem litet till.»

»Gör det», sade hon.

Lydig gick fram och tog själv in tyglarna ett hål, tror jag. Även det minsta gör någon skillnad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free