- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
81

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Ett slag för friheten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ha henne till jakthäst, vartill han trodde hon skulle passa bra. För min del blev jag tvungen att fortfarande gå för vagnen med en ny kamrat, som hette Max. Han hade alltid varit van vid stuptygeln. Jag frågade honom, huru han kunde stå ut med det.

»Därför att jag måste», svarade han; »men det förkortar mitt liv och kommer att göra så med ditt också, om du skall hålla i med det.»

»Tror du», sade jag, »att våra herrar veta, huru svårt det är för oss?»

»Det kan jag ej säga», svarade han. »Men hästhandlarna och hästläkarna känna mycket väl till det. Jag var en gång hos en hästhandlare, som körde mig och en annan häst som parhästar. Han band upp huvudet på oss, såsom han sade, litet i sänder för var dag. En herre, som kom dit, frågade,
varför han gjorde det. ’Jo’, svarde han, ’folk köper dem inte annars; i synnerhet vilja fåfänga storstadsbor, att hästarna skola bära huvudet högt. De sistnämnda ha naturligtvis ont därav, men det är nyttigt för affären. Hästarna bli snart utslitna och sjuka, och så behövs ett par nya.’ Detta», fortfor Max, »är, vad hästhandlaren sade i min närvaro, och nu kan du själv döma.»

Vad jag led av denna tygel i fyra långa månader, som jag fick gå för grevinnans vagn, kan jag knappast beskriva. Men jag är alldeles säker på att, om det hade varat mycket längre, skulle jag förlorat både min hälsa och mitt goda lynne. Förut hade jag aldrig vetat, vad det ville säga att fradgas om munnen, men nu gjorde det skarpa betslet på min
tunga i förening med den tvungna ställningen på hals och huvud, att jag nästan alltid hade skum

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free