- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
83

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Fröken Annie och skenhästen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ljus fux, nästan fullblod och mycket omtyckt av herrarna för sin livlighet och vackra hållning. Men Snäggan, som kände henne bättre än jag, sade, att hon var alltför nervös. Baron Henrik, en av de unga kusinerna, vilken ofta vistades långa tider på Eveholm, red alltid på Stjärna och berömde henne så mycket, att fröken Annie en dag lät lägga
fruntimmerssadeln på henne och den andra sadeln på mig. Då vi kommo fram till trappan, syntes baron Henrik mycket orolig.

»Hur kommer detta sig», sade han, »är Annie trött på Vackra Svarten?»

»Visst inte», svarade hon, »men jag vill vara så älskvärd och låta dig rida honom en gång, medan jag försöker Stjärna, som i alla fall — det måste du medgiva — mera liknar en damhäst både till storlek och utseende.»

»Men jag ber dig äntligen avstå från henne», sade han: »tro mig, hon är alls inte att lita på. Var så snäll och låt byta om sadlarna.»

»Käre kusin», sade fröken Annie skrattande, »du gör dig alldeles onödig oro för min skull; kom ihåg, att jag varit van att rida, sedan jag var en liten flicka, och att jag mången gång följt hundarna på jakten; men, det är sant, du tycker ej om att fruntimmer deltaga i jakt. Jag har i alla fall gjort det, och nu vill jag försöka denna Stjärna, som ni, alla herrar, finna så förtjusande. Se så, Henrik, låt mig nu se, att du är en snäll kusin och hjälper mig upp.»

Här var nu intet vidare att säga, varför han omsorgsfullt satte henne i sadeln, såg efter munlag och kedja på stångbetslet, lade tyglarna sakta i hennes hand och satt själv upp på mig. Just som vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free