- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
86

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Fröken Annie och skenhästen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hår stod ut efter henne. Hon lutade sig tillbaka, som om hon försökte hålla igen av alla krafter, och som om dessa krafter snart vore uttömda. Det var klart, att den ojämna marken hejdat Stjärna i hennes snabba lopp, och det såg ut, som vi möjligen skulle hinna henne. Så länge vi voro på
landsvägen, hade baronen givit mig fullkomligt fria tyglar,
men nu styrde han mig med lätt hand och vant öga på ett så mästerligt sätt, att min fart knappt minskades i trots av den ojämna marken, och vi vunno uppenbarligen på dem.

Ungefär mitt på heden fanns ett nyligen grävt dike, och den jord, som uppkastats, låg på andra sidan. Detta skulle väl hejda dem? Nej, Stjärna tog sats och hoppade över men snavade mot jordvallen och föll. »Gör nu ditt bästa, Svarten!» ropade baronen, i det han med stadig tygel lät mig taga ett samlat språng, så att jag klarade både diket
och vallen.

Utan att röra sig och med ansiktet mot jorden låg min stackars fröken där på ljungen. Baronen föll på knä bredvid henne och kallade henne vid namn. Inte ett ljud till svar. Sakta vände han hennes ansikte uppåt. Det var kritvitt, och ögonen voro slutna. »Annie, kära Annie, tala då!» Intet
svar. Han knäppte upp klänningen, lossade på halsduken, kände på hennes händer och handleder, störtade upp och såg sig oroligt om efter hjälp. Ej långt därifrån voro ett par karlar, som togo upp torv. Då de sågo Stjärna löpa utan ryttare, hade de lämnat sitt arbete för att taga fast henne. Vid baronens rop kommo de snart till platsen. Den, som först hann fram, såg mycket bedrövad ut, då han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free