- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
94

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Mårten Lätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Om Lätt nu varit vid sina sinnen, skulle han ha märkt, att något var på tok, men han var alltför drucken för att märka något. Sålunda fick det gå i samma fart över de vassa stenarna, under ständiga förbannelser och piskrapp av min ryttare. Naturligtvis gjorde det förfärligt ont i min skolösa fot; hoven var spräckt ända intill kvicken och
söndersargad av de skarpkantade stenarna.

Länge kunde det ej fortgå så. Ingen häst kan hålla sig på benen under sådana omständigheter. Smärtan blev mig för stor; jag snubblade och föll våldsamt ned på knäna. Mårten kastades av vid mitt fall, och då det gick med sådan fart, måste han ha fallit ganska tungt. Snart kom jag på benen
igen och linkade till vägkanten, som var fri från sten. Månen hade just gått upp, och i dess ljus kunde jag se Mårten ligga ett stycke bakom mig. Han steg ej upp utan gjorde blott ett svagt försök att resa sig, varefter han föll ned igen med ett jämrande läte. Jag kunde också haft skäl att jämra mig, ty jag led oerhört i foten och knäna, men hästar äro vana att under tystnad uthärda smärta. Jag
gav därför ej ifrån mig ett ljud men stod där och lyssnade, om jag ej skulle kunna uppfånga bullret av någon vagn eller häst eller fotsteg av människor. Vägen var ej särdeles befaren, och vid denna tid på dygnet kunde vi få vänta timtals på hjälp. Det var en lugn, vacker vårnatt. Ej ett ljud hördes förutom av ängsknarren, och ingenting rörde sig utom en uggla, som tyst flög fram över gärdesgården. Jag
tänkte på de längesedan svunna sommarnätter, då jag brukade få lägga mig ned bredvid min moder på herr Froms vackra äng.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free