- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
130

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. En vän i nöden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

taget mår jag tämligen bra, och jag vet rakt inte, vad jag skulle ta mig till, om jag inte finge ha hästar att se efter.»

»Gott, käre Svensson», sade damen; »det vore emellertid mycket illa icke blott för er skull utan för Johannas och barnens, om ni satte er hälsa på spel. Det finns ju goda enskilda kuskplatser, och för en så skicklig karl som ni borde det ej vara svårt att få en sådan. Om ni en gång skulle behöva tänka på att lämna ert nuvarande yrke, så låt mig veta det!»

Med många vänliga hälsningar till Johanna lade hon något i handen på honom, sägande: »Där har ni en femma till var och en av barnen; Johanna vet nog, huru de bäst kunna användas.»

Svensson tackade henne hjärtligt och tycktes vara mycket glad. Så vände vi stationen ryggen och blevo båda välkomnade där hemma.

Inkommen i min spilta, började jag språka med den nya kamraten, som jag hittills icke haft mycket tillfälle att få tala med. Han berättade mig, att han förut tillhört en förnäm herre och att han kallades »Vildhjärnan», därför att man funnit honom alltför yster. »Men», sade han, »det var väl inte underligt, om jag blev glad, då jag ibland kom ut, ty jag fick stå stilla alldeles för mycket. Och aldrig fick jag heller höra ett vänligt ord av någon människa. Bara strama tyglar och piskan på ryggen, om jag råkade göra något litet snedsprång. Så hände det sig en dag, att vagnen, som jag drog, under det hans nåd själv körde, törnade emot ett annat åkdon, så att den välte och hans nåd kastades ur, dock utan svårare skada, varvid jag blev rädd,
satte av i sken och sedermera ej ansågs värd något

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free