Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Svenssons nyår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att de låtit oss vänta utan blevo tvärtom onda, därför att de skulle betala för de två timmar, som gått utöver den bestämda tiden. Svensson tog icke mera, än han skulle ha, men ej heller mindre, och de sluppo därför icke att betala, men — det var en hårt förvärvad penning.
Slutligen kommo vi hem, men Svensson kunde knappast tala och hostade hårt och kort. Johanna gjorde inga andra frågor, då hon som vanligt kom ut och lyste med lyktan, än denna:
»Kan jag göra något?»
»Tack, låt Svarten få litet varm sörpa och koka litet välling åt mig!»
Detta yttrades med en hes viskning. Han kunde knappt andas, men icke desto mindre gned och torkade han mig med största omsorg som vanligt och gick till och med upp på skullen efter ännu en knippa halm till min bädd. Sedan jag fått, vad jag skulle ha, lämnade han mig och stängde dörren.
Det blev sent följande morgon, innan någon kom, och då var det endast Gustav. Han ryktade oss och gav oss foder men lade ströet tillbaka igen, som om det hade varit söndag. Han var mycket tyst och varken sjöng eller visslade, såsom han annars brukade göra. På middagen kom han åter och fodrade samt vattnade oss. Denna gång var Mia med honom. Hon grät, och av deras samtal kunde jag förstå, att Svensson var illa sjuk och att doktorn sade, att det var ett farligt fall. Så förgingo två dagar, och bedrövelsen var stor i hemmet. Vi fingo ej se någon annan än Gustav och
någon gång Mia, som jag tror kom med för sällskaps skull, ty vår matmor var alltid hos Svensson,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
