Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ahrenberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
Aigre’tt—A’iskyloS.
106
Aigre’tt. Se Äg rett!
Aiguillette [ägijä’tt] (fransk.). Ett flätat
gulddragararbete i form av ett snöre, som
bäres av adjutanter till kgl. personer
eller högre officerare.
Aigun. Stad i n. ö. Kina (Mandsjuriet)
vid floden Amur med betydande
utförselhandel. 37 000 inv. (1929).
Aigy’ptos. I grek, mytologi
tvillingbroder till konung Danaos i Argos; han
erövrade det efter honom uppkallade
Egypten.
A. I. K. Förk. för Allmänna
idrottsklubben.
Aila’nthus. Växtsläkte (fam.
Simaru-ia’ceæ). A. glandulo’sa (Gudaträdet),
ett från ö. Asien härstammande vackert
träd med parbladiga blad, som i s.
Sverige odlas som parkträd.
Ailly, Sven d’ [daji’], f. 1892.
Operasångare (baryton), sedan 1923 anställd vid
Kgl. teatern i Stockholm.
Ain [än]. 1. Biflod till Rhöne i ö.
Frankrike med källor i Jura. Längd: 190 km.
2. Dep. i ö Frankrike.
Ainé [äne’] (fransk.) Bet. äldre. I namn
»den äldre» i motsats till cadet [kadä’],
»den yngre».
Ainta’b. Stad i Turkiet (ö. Mindre
Asien), centrum i ett rikt bomullsområde.
A. var efter Turkiets nederlag i
världskriget skådeplats för strider mellan
armenier och turkar. 40 000 inv. (1927).
Ainu 1. Aino. Lågt stående naturfolk
av omtvistat ursprung, som fordom bebott
hela Japan men nu undanträngts till
Yezo, s. Sachalin och Kurilerna. Deras
antal är högst 20 000. Se
människoraser!
Aio’ler 1. e o 1 e r. En av grekernas
huvudstammar, enl. sagan ledande sitt
ursprung fr. en mytisk stamfader, Aiolos
(ej vindarnas härskare). Fr. Tessalien och
Boiotien utvandrade de till ön Lesbos och
den mitt emot liggande kusten av Mindre
Asien, som efter dem fick namnet
Aiolis (Eolien).
A’iolos (romarnas Æ o 1 u s). I grek,
mytologi vindarnas härskare.
Air [är] (fransk.) 1. ä r. Bet. min,
uppsyn; högdraget uppträdande. Inom
musiken dels visa, melodi av fransk karaktär,
dels ett fr. 1600-talet företrädesvis i sviten
förekommande dansstycke (a. de dance).
Air 1. A s b e n. Oasland i s. Sahara i
Franska Väst-Afrika med bergskedjor upp
till 1 700 m ö. h.
Aira. Växtsläkte (fam. Grami’neæ).
Allmän på fuktiga ängar är A. cæspito’ sa
(T u v t å t e 1), högt skattat fodergräs.
Airdri [ä’ødri]. Fabriksstad i s.
Skottland (grevsk. Lanark). 25 000 inv. (1921).
Airedale-terrier. Se Hund!
Airo’I. Vismutoxyjodidgallat, ett
luktlöst ämne, som användes som
ersättningsmedel för den starkt luktande jodoformen.
Aischa. Se A y e s h a!
A’isjaure. Sjö i mell. Lappland
(Arjeplogs socken), tillsammans med
sammanhängande sjöar 53 kvkm, 419 m ö. h.
A’iskines, f. omkr. 390, d. omkr. 314 f.
Kr. Berömd politisk talare i Aten.
Verksam anhängare av konung Filip av
Ma-kedonien, som ville underlägga sig
Grekland, fann A. en farlig motståndare i
patrioten Dem o’s t e n e s.
A’iskylos, f. 525, d. 456 f. Kr. Den älste
av det antika Greklands tre stora
sorge-spelsförf., kallad det grek, sorgespelets
skapare, och en av världslitteraturens
största skalder, förf, till omkr. 70 1. 90
skådespel, av vilka blott följande sju äro
bevarade: De skyddssökande, behandlande
konung Danaos och hans döttrar,
Perserna, förhärligande segern vid Salamis, Den
fjättrade Prometevs, ett av antikens
djupsinnigaste diktverk, och det första drama,
i vilket en verklig karaktär skildras, De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
