Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rolandsbräschen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5395
Rolandsbräschen—Rom.
5396
revolutionen (1903). G. Lenotre: Bilder från
revolutionen (sv. övers. 1908).
Rolandsbräschen (fransk. Bréche de
Roland). Ett av de få passen i de centrala
Pyrenéerna, 2 804 m. ö. h.
Rolandsstod. Benämning på de medeltida
kolossalstatyer av en riddare i rustning
och med draget svärd, som ofta äro
uppställda på tyska torg och betraktas som
stadens vårdtecken. Vid deras fot ägde
offentliga bestraffningar rum. Namnets
ursprung är omtvistat.
Rolandssången (fransk. Chanson de
Roland). Fornfransk hjältedikt, den mest
kända och sannolikt den älsta av de s. k.
chansons de geste. Dikten, vars
sa-goartade framställning av hjälten och hans
död starkt avviker från händelsernas
historiska förlopp, uppbäres av en sträng,
gripande allvarsstämning. Grundtemat är
kampen för »det ljuva Frankrike» (la dulce
France) mot saracenerna, de föraktade
otrogna, och de egenskaper, dikten
förhärligar hos sina hjältar, äro främst modet
och troheten mot länsherren. Stilen gör ett
ytterst starkt intryck genom sin kärva,
nästan storslagna enformighet. Sin
höjdpunkt når dikten i den mäktigt
idealiserade, patetiska skildringen av Rolands död.
Rolf. I. R o 1 f Bruno R., f. 1885.
Mete-orolog, sedan 1915 ledare för de geofysiska
undersökningarna vid Abisko
naturvetenskapliga station. II. E r n s t R.
(Johansson),!. 1891. Revyskådespelare och
teaterdirektör, vissångare.
Rolf Krake. En av Saxo omtalad dansk
sagokonung, som enl. den historiska
forskningen skall ha levat på 500-t. e. Kr.
Rolfsen, Alf, f. 1895. Norsk målare av
särsk. fresker i it. högrenässansstil.
Rolfstorp. Socken i Hallands län (Himle
härad). 1 131 inv. (1932).
Roll (fransk, röle = rulle). 1. Vad en
skådespelare har att säga i en pjäs; den
diktade person, han har att framställa;
antaget sätt. 2. Se Flygning spalt
2080!
ROMAIN ROLLAND.
Fotografi.
Rolland [rolla’n], Romain, f. 1866.
Fransk förf. Hans huvudverk är romanen
Jean-Cristophe, i 10 delar (1904—12, sv.
övers. 1913—18), skildrande ett
musikeröde, närmast i anslutning till Beethovens
liv. Av hans skådespel ha t. ex.
revolu-tionsdramerna Danton och Le jeu de
l*amour et de la
mort {Spelet om
kärleken och
döden) uppförts i
Stockholm (resp.
1920 och 1927). R.
har utgivit
levnadsteckningar över
flera av
mänsklighetens stormän, t. ex.
Beethoven,
Michel-angelo, Tolstoj. Han
har också uttalat
sig starkt
person
ligt i brännande tidsfrågor, t. ex. Au dessus
de la mélée {Ovan stridsvimlet, 1915). R.
vill i sitt författarskap förhärliga
hjältemodet och människokärleken, samla folken
och samhällsklasserna kring höga ideal.
Han erhöll Nobelpriset i litt. 1916. R. har
även framträtt som musikhistorisk förf.
Led. av Mus. ak. Litt.: Ellen Key: Romain
Rolland (»Ord och Bild» 1913). Sven
Söderman: Romain Rolland (1916).
Roll-Anker, Nini. Se Anker 4!
Rom (it. Ro’ma). 1. Prov, i mell.
Italien. 2. Italiens huvudstad, den rom.-kat.
kyrkans centrum, under forntiden det
rom. världsväldets huvudstad, belägen vid
Tibern i prov. Roma och på alla sidor
omgiven av romerska campagnan. I R:s
topografi urskiljas än i dag de kullar, på
vilka staden urspr. är byggd och bl. vilka
märkas J a n i’c u 1 u s med dess utsprång
V a t i c a’n u s och A v e n t i’n u s på
Tiberns ö. strand, samt P a 1 a t i’n u s,
Ca-pitoTium, Esquil i’n u s och Q u i r
i-na’lis. Bl. R:s otaliga minnesmärken fr.
antiken märkas Forum, det torg, som var
hjärtpunkten i det antika Roms offentliga
liv, Titusbågen, en triumfbåge med bl. a.
reliefframställningar av helgedomarna fr.
Jerusalems tempel, och Colosseum, en vid
djurstrider och gladiatorsfäktningar an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
