Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Swakopmund ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6125
Swa’kopmund—Svampdjur.
6126
lodja), förf, av bl. a. kulturhist. betonade
romaner.
Swa’kopmund. Hamnstad i
mandatområdet Sydväst-Afrika vid mynningen av
floden Swakop.
Svala och Söderlund. Musikhandel och
musikförlag i Sthlm, grundat 1913.
Sva’lbard. Gemensamt norskt namn på
Spetsbergen, Beeren-Eiland (Björnön) och
några andra polaröar. Omkr. 800 inv.
(1928).
Svalg (grek. fa’rynx). Det opariga,
slem-hinneklädda rör, som ligger bakom
näshålan, munhålan och struphuvudet och står i
direkt öppen förbindelse med dem. Dess
bakre vägg ligger direkt mot kropparna till
de översta 6 halskotorna och de
halsmuskler, som gå på kotornas framsida. Uppåt
når svalget till skallens bas och neråt
övergår s. i matstrupen.
Svalgkatarr. Se Faryngit,
Hals-f 1 u s s!
Svalgång, öppen el. täckt gång längs
övre våningen på vissa äldre hustyper.
Svallkött. Se Dödkött!
Svalor (Hirundi’nidce). En fam. Fåglar
med lång, kluven stjärt, bred, kort näbb
och långa, spetsiga
vingar. S. leva av
insekter, som
samlas i det under
flykten vitt
uppspärrade gapet. De
vanligaste sv. arterna
äro Hussvalan
{Hiru’ndo u’rbica}
med helt vit
undersida, L a d u s v
a-1 a n (Che’lidon
ru’-stica) med en
roströd fläck på strupen,
samt Backsvalan (Ripa’r ia ripa’ria),
som är gråbrun på översidan, medan de
övriga äro blåsvarta. Dess bon anträffas
mest i sandbankar.
Svalört. Sv. namn på Ranu’nculus
fica’-ria.
Svalöv. 1. Socken i Malmöhus län
(Rön-nebergs härad). 2 191 inv. (1932). 2. By i
S. 1 med folkhögskola och världsberömd
växtförädlingsanstalt. Jfr Allmänna
svenska utsädesaktiebolaget,
Sveriges utsädesförening!
Swa’mmerdam, Jan, f. 1637, d. 1680.
Holl. zoolog, som utfört synnerligen
noggranna undersökningar särsk. över
insekternas anatomi och metamorfos.
Svampar. En stor grupp
Kryptogamer. De sakna alla klorofyll och leva
därför antingen saprofytiskt el.
parasitiskt. Svampen uppbygges av greniga, i
spetsen tillväxande celltrådar, s. k. hyfer.
Den vegetativa delen av svampen, m y c
e-1 i e t, är vanligen helt nedsänkt i
underlaget varur fruktkroppar under
gynnsamma omständigheter växa fram.
Förökningen är i regel vegetativ; hos åtskilliga är
dock sexuell fortplantning påvisad. Många
s., t. ex. jästsvamparna och vissa
hattsvampar, äro av stor vikt för människan.
S. indelas i: 1. Thycomyce’tes el.
Algsvampar. 2. Ascomyce’tes el. S ä c
k-svampar. 3. Basidiomyce’tes el. Bas
i-diesvampar. Som en fjärde grupp
föres stundom hit Myxomyce’tes el. S 1 e
m-svampar.
Bl. de viktigaste matsvamparna
märkas champinjoner, fjäll- och h
o-nungsskivlingar m. fl. arter
av släktet Aga’ricus, kantareller
(Canthare’lles), Karl-Johans-svamp m. fl.
s o p p a r (släktet Bole’tus), m u s s
e-roner (Tricholo’ma), riskor
(Lacta’-rius), k r e m 1 o r (Ru’ssula), t i c k o r
(Poly’porus), taggsvamp (Hy’dnum),
murklor (flera släkten), tryffel
(Tu’ber m. fl.) och fingersvamp
(Clava’ria). Se bilder och d. o.! Litt:
M. A. Lindblad: Svampbok (1901, 20:de
uppl. 1920). W. Bulow: Svampar (1917).
H. Stelin: Svampbok (1932). O. Persson:
Våra ätliga svampar (1932).
Svampdjur el. Spongier
(Spongia’-ria). En grupp Coelenterata. S. anses vara
de enklast byggda av alla flercelliga djur.
De leva huvudsakligen i havet, där de sitta
fast vid klippor el. dyl. Större delen av s.
utgöres av en enhetlig bindvävsmassa,
som innesluter förgrenade celler och oftast
stödes av ett skelett av kalk-, kisel- el.
HUSSVALA. Fotografi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
