- Project Runeberg -  Åhlén & söners uppslagsbok / XII. Stråkinstrument-Tyska orden /
6365-6366

(1931-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tentamen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6365

Tenta’men—Teologi’.

6366

rekommande rörliga och indragbara
känsel- el. griporgan.

Tenta’men, plur. lent a’m i n a (lat.).
Bet. prövning. — T e n t a’n d, person, som
prövas. — T e n t a’t o r, prövare. — T e
n-t e’r a, undergå el. verkställa t.

Tenuto [-o’tå] (it.), förk. ten. Bet.
ut-hållet. Musikalisk beteckning, som anger,
att en not skall ha minst sitt fulla
tidsvärde.

Teobromi’n. Alkaloid, som förekommer
i kakaobönor och kolanötter. I kem.
avseende står det mycket nära kaffein, i det
att det utgöres av dimetyldioxiptirin, och
även dess inverkan på kroppen är rätt
likartad, ehuru det verkar mycket mindre
giftigt.

Teo’derik den store. Östgotisk konung
(omkr. 471—526). T., som är de germanska
folkvandringarnas största personlighet,
grundade i Italien ett östgotiskt välde,
visserligen till namnet under östrom.
kejsarens överhöghet men i verkligheten styrt
av den östgotiske konungen. T:s regering
betecknar för Italien en uppryckning ur
det fortgående kulturförfallet, och hans
huvudstäder Ravenna och Verona ha rika
konstminnesmärken från denna sin
storhetstid.

Teodice’ (grek. teo’s = gud och di’ke
= rättvisa). En urspr. av Leibniz präglad
term för teologiska och filosofiska försök
att försona tanken på världens ondska,
lidanden och olyckor med Guds godhet och
rättfärdighet. (Si Deus est unde malum?
= om Gud finnes, varifrån kommer då
det onda?).

Teodoli’t. Vinkelmätningsinstrument,
särskilt använt vid kartläggning och
huvudsakligen best, av en längs en vertikal
graderad cirkel vridbar tub.

Teodor (grek. Teo’doros). Mansnamn,
som bet. »gudagåva».

Teodora [-då’ra], f. omkr. 508, d. omkr.
547. östrom. kejsarinna. T., som var av
låg börd och i ungdomen dansös, gifte sig
527 med kejsar Justinianus I, på vilken
hon utövade stort inflytande även i
politiska angelägenheter Ltt.: Charles Diehl:

Teodora, danserska och kejsarinna. Sv.
övers. 1919.

Teodo’sius den store. Rom. kejsare
(379—395). T. motarbetade hedendomen
och kätterska kristna sekter i rom. riket.
Vid sin död delade han riket mellan sina
två söner, varav de öst- och västromerska
rikena uppstodo.

Teofra’stos. Se Botanik!

Teofrastus el. T h e o p h r a s t u s. Namn
på Paracelsus.

Teo’gnis, omkr. slutet av 500-talet f.
Kr. Forngrek. skald, som i sina elegiska
dikter (omkr. 1 200 verser i utdrag fr. olika
dikter äro bevarade i en antologi) ger
lidelsefulla uttryck åt ett våldsamt politiskt
partihat, vilket äger sin bakgrund i de
häftiga omvälvningar, som vid denna tid
präglade det grek, statslivet. Litt.: E.
Zilli-acus: Grekisk lyrik (1911).

Teogoni’ (grek. teogoni’a av teo’s = gud
och stammen i gi’gnestai — födas,
uppkomma). Forngrek. benämning på
gudagenea-logier, med vilka man gav en förklaring åt
gudarnas och världens tillkomst.

Teokrati’ (grek. teo’s = gud och
kratern = härska). Bet. gudsvälde. Den
judiske historieskrivaren Josefos’
benämning på den i mosaiska lagen föreskrivna
statsformen. Med teokratisk uppfattning
menas en åskådning, enl. vilken
statsöverhuvudet äger sin makt omedelbart av Gud.

Teo’kritos. Forngrek. skald fr. Sicilien,
som levde i förra hälften och omkr. mitten
av 200-talet f. Kr., skaparen av
världs-litt:s älsta herdepoesi. Ett drag av
åskådlig realism framträder särskilt i de mer
dramatiskt utformade dikterna, de s. k.
mimerna. T:s idyller äro övers, till sv.
av E. Lagerlöf (1884).

Teol. Förk. för teologie (doktor,
kandidat). Se Doktor, Kandidat!

Teologi’ (grek. teo’s = gud och lo’gos
= ord, språk). Bet. egentl. läran om Gud.
T. är den vetenskap, som till sitt
forsk-ningsföremål har religionen, det religiösa
livets yttringar och dess historiska
utge-staltningar. T. innesluter ett flertal skilda
forskningsgrenar, som pläga sammanföras
till följande huvudgrupper: exegetisk t.,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Apr 28 00:47:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asupps/12/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free