Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vintergröna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6935
Vintergröna—Vi’ola.
6936
jorden ter sig som v. Jfr
Världsalltet! Se stjärnkartan i band XI!
Vintergröna. Sv. namn dels på flera
Py’rola-arter, dels på Vi’nca mi’nor.
Vintergäck (Era’nthis hiema’lis). Från s.
Europa härstammande ört med gula
blommor (fam. Ranuncula’ceæ). Den blommar
mycket tidigt på våren.
Vinterhämpling. Se Hä m plin
gsläk-t e t!
Vinterpalatset. Forna kejserliga
palatset i Leningrad, uppfört 1731—64. Det är
en vidsträckt men jämförelsevis låg
röd-rappad byggnad, sammanbyggd med
Ere-mitaget.
Vinterraps. Se Brassica!
Vintersolståndet. Se Solstitier!
Vintersömn. V. förekommer hos björn,
grävling, igelkott och flädermus samt hos
alla i Sverige förekommande kräldjur och
groddjur och en del sötvattensfiskar.
Under v. nedgår ämnesomsättningen
betydligt, och kroppstemperaturen sjunker.
Winterthur [vi’ntertor]. Fabriksstad
(maskin- och textilindustri) i n. ö. Schweiz
(kant. Zürich). 54 000 inv. (1931).
Vinteråsa. Detsamma som Vintrosa.
Winther, Rasmus Villads
Christian Ferdinand, f. 1796, d. 1876.
Dansk skald. I diktcykeln Til Een
(påbörjad 1843, utgiven fullständigt 1860)
skildrar han sina kärleksupplevelser med den
kvinna, som blev hans hustru. Den långa
romansen Hjortens Flugt (1855) skildrar
riddartidens liv i natur- och
älskogsmät-tade strofer. Litt.: N. Bögh: Chr. Winther.
Vinthund. Se Hund!
Vintrosa. Socken i Örebro län (Örebro
härad). 1 559 inv. (1932).
Vinättika. Se Ättika!
Vinön, ö i s. Hjälmaren, hörande till
Lännäs socken (Örebro län), med en yta av
4,5 kvkm. De omkr. 300 inv. leva
huvudsakligen av fiske.
Viola [vi’åla] (it. av lat. fi’dula = liten
lyra). 1. Gemensamt namn på äldre stråk-
VIOLA DA GAMBA.
Fotografi.
instrument,
föregångare till de nu
brukliga. Man
särskiljer två
huvudarter : v. da b r
a-ccio [-bra’ttjå],
»armfiol», d. v. s.
en fiol, som hölls
på armen mot axeln,
och v. d a g a’m b a,
»knäfiol», »benfiol»,
som hölls mellan
knäna. Ur dessa
båda arter
fram-gingo de nuv.
stråkinstrumenten : ur
den förra formen
violinen och
altviolinen, ur en
sammansmältning av
båda kontrabasen.
En särsk. form av
braccio-typen var
v. d’a m o r e, el.
fransk, v i o 1 e
d’a m o u r,
»kär-leksfiol», försedd
med förutom 5—7
spelsträngar även 7
—14 diatoniskt el.
kromatiskt stämda,
underliggande
reso
nanssträngar av metall. 2. V. är även namn
å altviolinen (altfiolen).
Vi’ola. Växtsläkte (fam. Viola’ceæ, serien
Parieta’les) med spiralställda, oftast
hjärtlika blad med stipler och femtaliga
blommor, vilka ha de nedersta bladen störst.
Frukten är ett enrummigt fröhus med
många frön. I Sverige finnas 20 vilda arter,
av vilka somliga bilda hybrider. Vanligast
är Styvmorsviol (V. tri’color), som
har trefärgade blommor, medan alla andra
sv. låglandsarter ha blå sådana,
Kärrviol (V. palu’stris), Hundviol (V.
ca-ni’na) och Buskviol (V.
hi’rta).Luktviolen (V. odora’ta) har mörkblå,
välluktande blommor, och den är urspr. odlad.
Fjällviol (V. biflo’ra) har gula
blommor. — Penséer äro hybrider av V.
tri’color med ett par schweiz. och sibiriska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
