Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Evoluta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1881
Evolu’ta—EvripPdes.
1882
EVOLUTA (CD) OCH EVOLVENT (AB).
Evolu’ta (lat.). Bet. utvecklad. Inom
matematiken locus för en kroklinjes
(evol-ventens) krökningscentrum; d. v. s. en ny
kroklinje, så beskaffad att varje tangent
till densamma är en normal till den
förstnämnda kroklinjen. Beträffande namnet,
jfr E v o 1 v e n t!
Evolutio’n (lat. evo’lvere = utveckla).
Bet. utveckling, framåtskridande; inom
naturvetenskapen särskilt de högre
djurarternas utveckling ur de lägre. —
Evo-1 u t i o n i’s m, åsikten att en e. ägt rum
inom djur- och växtvärlden el. inom det
mänskliga samhället och strävandena att
förklara bestående företeelser ur
densamma. — Evolutionsteori,
utveck-lingslära.
Evolve’nt (lat. evo’lvens = utvecklande
sig). Inom matematiken en kroklinje så
beskaffad, att varje normal till densamma
är tangent till en annan given kroklinje
(evolu’tan). Om man lägger ett snöre
utmed en kroklinje och sedan fasthåller
dess ena ända men avlägsnar den andra
från kroklinjen medan snöret hela tiden
hålles sträckt, så är den fria snörändans
bana ett stycke av en evolvent till
kroklinjen i fråga; därav namnet.
Evo’nymus. Växtsläkte (fam.
Celastra’-ceoe). E. äro buskar el. små träd. E.
euro-pce’us (Benved) förekommer vild och
odlad i s. och mell. Sverige; den har
gulgröna blommor och röda frukter. Även E.
japo’nicus, som ofta har vackra, brokiga
blad, odlas.
Évo’ra. Stad i s. Portugal (prov.
Alem-tejo), med ståtliga minnesmärken från
romersk och arabisk tid. 16 000 inv. (1920).
Evpatri’der (grek, ev = väl och pate’r
= fader). Bet. de välborna, benämning på
den gamla adeln i forntidens Aten.
Evreux [evrö’]. Stad i n. v. Frankrike
(dep. Eure), med vacker katedral. 19 000
inv. (1926).
EvripPdes (grek.) el. E u r i’p i d e s
(lat.), f. omkr. 480, d. 406 f. Kr. Den
yngsta av det antika Greklands tre stora
sorgespelsförf. (Jfr Aiskylos,
Sofok-1 e s!). Han torde ifråga om livsåskådning
vara den modernaste och självständigaste
av dem; han är en skarp tänkare och en
djup psykolog och behandlar sina ur
mytologien tagna ämnen fritt och originellt.
Av hans omkr. 90 skådespel finnas endast
18 i behåll. På sv. föreligga i
nyare översättning bl. a. Backantinnorna
(1907), Trojanskorna (1921) och Medea
(1927). Litt.: C. Lindskog: E. (1928).
EVRIPIDES. Antik skulptur, Dresden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
