Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Favör ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1953
Favö’r—Februa’ri.
1954
Favö’r (lat. fa’vor). Bet. gunst, ynnest.
Fa’xafjördur. En vik på Islands v. kust,
ända till 100 km bred, viktigt fiskevatten.
Fa’xe, Vilhelm, f. 1767, d. 1854.
Teolog, biskop i Lund 1811—54, Es. Tegnérs
förtrogne vän.
Faxefjäll. Berg i n. v. Dalarna på
gränsen till Norge, sydlig fortsättning av
Fulufjäll. Högsta punkten når 904 m.
ö. h.
Faxén, Olov Hilding, f. 1892.
Matematiker och teoretisk fysiker, sedan 1930
prof, i Göteborg.
Faxälven. Den största av
Ångermanälvens biälvar. Dess källa är sjön Limingen
i n. Norge (Nord-Tröndelag fylke) och den
genomrinner en mängd stora sjöar, ss.
Frostviken (Kvarnbergsvattnet), Dragan,
Ströms vattudal m. fl. Genom Vängelälven
sänder F. en del av sitt vatten till
Fjällsjöälven. Längd: 340 km.
Fayal [faja’11]. ö bland Azorerna.
Fayolle [fajå’11], Marie Émile, f.
1852, d. 1928. Marskalk av Frankrike,
härförare i världskriget och en tid högste
befälhavare för de franska hjälptrupperna i
Italien.
F-båten. Se
Pansarbåtsinsam-lingen!
F dur. Durtonart med f till grundton och
[j-tecken vid klaven för h.
Fe. Kem. tecken för järn (lat. ferrum).
Fe (fransk, fée av lat. fa’ta =
ödesgudinna). Ett kvinnligt väsen, urspr. i de
romanska och kelt. folksagorna, begåvat med
siarförmåga och kraft att inverka på
människans öde, motsv. den nord, älvan och
huldran men med den skillnaden, att feer
i allm. voro goda, älvor och huldror onda
väsen. — F e e r i’, sagospel, trolleri.
Fearnley [fä’rnli], Thomas, f. 1880.
Skeppsredare i Oslo, seniorchef för
rederiet Fearnley & Eger sedan 1921,
styrelsemedlem i ett flertal norska företag, led.
av den intern, och den norska kommittén
för olympiska spelen.
Feber (lat. ferve’re = sjuda). En
vanligen av bakterieinfektion förorsakad
höjning av människans kroppstemperatur. F.
mätes helst i ändtarmen. I munhålan el.
armhålan erhållas omkr. % grad lägre
siffror. Förhöjning av kroppstemperaturen
utan att egentlig f. föreligger, sker efter
häftig kroppsansträngning, riklig måltid
el. heta bad, men temperaturen återgår då
raskt till den normala. Starkt »labil»
temperatur, d. v. s. med stora och hastiga
förändringar vid ansträngning, är stundom ett
viktigt symptom vid kroniska
infektionssjukdomar, t. ex. tuberkulos. F. kan vara
antingen kontinuerlig, då
temperaturen företer ringa växlingar och ligger
på samma höjd morgon och kväll dag efter
dag, el. intermitterande, då stark
f. plötsligt åtföljes av normal temperatur,
som sedan åter inom loppet av en el.
annan dag stiger i höjden (t. ex. vid frossa).
Remitterande f. karakteriseras av
stora skillnader mellan morgon- och
aftontemperatur och är vanlig vid
infektioner med varbildande bakterier. F. åtföljes
alltid av stegrad ämnesomsättning,
isynnerhet av äggvitämnen (avmagring!). —
Febermedel el. f ebe r för d riv
ande medel (antipyre’tica) utöva vanl. ej
någon direkt inverkan på sjukdomens
förlopp, då de endast nedsätta
kroppstemperaturen, och böra därför ej användas i
onödan. De vanligaste äro salicylsyrepreparat,
t. ex. acetylsalicylsyran »aspirin», eller
pyrazolonföreningar, såsom pyramidon och
antipyrin, och slutligen kinin vilket
framställes ur kinaträdets bark. Som ett
verksamt temperaturnedsättande medel
mot hög feber användas kalla
avtvättningar. — Febertermometer,
maximi-termometer med nedtill hopträngt
kapillärrör, vilken hastigt inställer sig och
sedan kvarstår vid den rätta temperaturen.
F. äro vanligen graderade i tiondelsgrader
mellan 35°—42°.
Febergummiträd. Se Eucalyptus!
Febri’1 (lat. fe’bris = feber). Bet.
feberaktig, orolig, upprörd.
Februa’ri (lat. februa’rius av februa/re
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
