- Project Runeberg -  Åhlén & söners uppslagsbok / IV. Düna-Francesca /
1997-1998

(1931-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1997

Filet—Filip.

1998

hålligt och. jämnt utan crescendo el.
de-crescendo.

Filet [filä’]. Se Filé!

Filfiskar (Balisti’dece). En familj
Fastkäkar, som utmärkes av att främsta
taggen i ryggfenan liknar en fil. Flera
arter, som leva i de tropiska haven,
prunka i de grannaste färger. En art av släktet
Bali’stes, anträffas någon gång vid
Bohusläns kust. Flera arter ha giftigt kött.

Filfras (tysk. Vielfrass, egentl. =
stor-ätare). Annat namn på järven.

Filharmo’nisk (grek. fi’los = vän och
harmoni’a — samklang, harmoni). Bet.
mu-sikälskande. — Filharmoniska
sällskapet i Sthlm, en förening
bildad 1885 med syfte att genom
konserter göra den musikintresserade
allmänheten bekant med märkligare moderna
musikverk. Den omorganiserades 1903 under
namnet Nya filharmoniska
sällskapet, vars verksamhet ligger nere
sedan 1918.

FiliaT (lat. = dotter).
Dotterföretag; en lokal underavdelning av en
inrättning, t. ex. en affär, förening el. dyl.

Filica’les. Till Pteridof y’t erna
(ormbunksväxterna) hörande ordning,
vilken omfattar de egentliga
ormbunkarna. Stammen är vanl. en rotstock, endast
sällan upprätt, men kan då bli trädformig
(fam. Cyathea’cece). Bladen äro stora, som
unga inrullade; i motsats till
fanerogamer-nas blad tillväxa de i spetsen genom en
toppcell. Sporangierna sitta på undersidan
av bladen el. i bladkanten; de
sporangie-bärande bladen äro stundom till formen
avvikande från de sterila (t. ex. hos
Struthio’pteris). F. äro utbredda över
större delen av jorden och finnas både i
de fuktiga tropiska regnskogarna och på
mycket torra, vattenfattiga lokaler. En
del tropiska former äro epifyter.

Filigra’n (lat. fi’lum = tråd och
gra’-num = korn). Ett sätt att smycka
guldsmedsarbeten gm att på deras yta
fastlöda mönster av guld- el. silvertrådar.
Motsv. teknik används även vid
glastill-verkn.

Filip (grek. Fili’ppos av fi’los = vän
och hi’ppos = häst). Ett mansnamn, som
egentl. bet. hästvän. Namn på furstar i
olika länder (se följande artiklar!).

Filip. Namn på konungar av
Makedoni-en. F. II, f. 382, d. 336 f. Kr., konung 359
—336 f. Kr., Alexander den stores fader,
den egentlige grundläggaren av det
världsvälde, som efter de grek, småstaternas
inre upplösning blev bärare av den grek,
kulturen och som utvidgades till sitt
största omfång av hans son. F. var en
skicklig härförare och diplomat, vilken såväl
med krig som underhandlingar vann
herraväldet i Grekland. Hans farligaste
motståndare i Aten var Demostenes, men
efter segern vid Kaironeia (Chaironeia) (338)
över tebaner och atenare behärskade F.
Grekland.

Filip, d. 1118. sv. konung, son till
Halsten och brorson till Inge d. ä. Han
var medregent med sin broder Inge d. y.

Filip (fransk. Philippe). I. Franska
konungar. 1. F. II August, f. 1165, d.
1223, konung 1180—1223. En av
Frankrikes dugligaste medeltidsregenter; han
inskränkte storvasallernas makt, erövrade
de flesta av Englands besittningar i
Frankrike, skapade en ny förvaltning samt
gynnade Paris-universitetet. Han deltog även
i ett korståg och skyddade kyrkan. 2. F.
III, den djärve, f. 1245, d. 1285,
konung 1270—85. Den förres sonsons son,
Ludvig den heliges son, under vars
styrelse stora delar av s. Frankrike
införlivades med riket. 3. F. IV, den sköne, f.
1268, d. 1314, konung 1285—1314. Den
förres son. Han fortsatte företrädarnas
erövringar och centraliserade ytterligare
förvaltningen. Bl. a. gav han den högsta
domstolen, parlamentet, bättre organisation.
Han kallade för första gången
representanter för borgarståndet till riksdagen. I det
han hävdade statsmaktens rättigheter
gentemot den franska kyrkan, kom han i strid
med påven Bonifacius VIII, och efter
dennes död genomdrev han påvestolens
förläggning till Avignon 1309, vilket inledde
påvarnas s. k. »babyloniska fångenskap».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Apr 28 00:45:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asupps/4/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free