- Project Runeberg -  Åhlén & söners uppslagsbok / VI. Havsormar-Kamke /
3035-3036

(1931-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Insektätande ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3035

Inskriptio’n—1’nstinkt.

3036

Inskriptio’n (lat. inscri’ptio). Bet.
inskrift, påskrift, överskrift.

Inskrivning. 1. En rätlinjig figur säges
vara inskriven i en kurva, om alla dess
hörn ligga på kurvan, och omvänt säges
en kurva vara inskriven i en rätlinjig
figur, om alla den senares sidor utgöra
tangenter till kurvan. Jfr Omskrivning!

2. Se Värnplikt!

Insolatio’n (lat. in = in i och sol =
sol). Den från solen under en viss tid
mottagna strålningen. I. beror dels av
beloppet av solens strålning, innan denna
tränger in i atmosfären (s o 1 a r
konstanten), dels av atmosfärens grad av
genomskinlighet samt slutligen av solens
höjd över horisonten. Medan i. under ett
år i medeltal är 150 000 gramkalorier i
ekvatorstrakterna är den endast hälften
så stor i Stockholmstrakten.

Insole’nt (fransk, insolent). Bet.
oförskämd.

Insolve’ns (lat. nekande in och so’lvere
= betala). Bet. oförmåga att betala sina
skulder. — I n s o 1 v e’n t, oförmögen att
betala sina skulder.

In spe (lat.). Bet. i hoppet; t. ex.
»statsråd in spe» = en som har hopp om att bli
statsråd.

Inspekte’ra (lat. inspecta’re). Bet. syna,
besiktiga, utöva uppsikt el. kontroll. —
In-s p e k t i o’n, besiktning, överinseende,
kontroll. — I n s p e’k tor, en person som
har överinseende över en institution, t. ex.
en skola. — I n s p e k t o’r, förvaltare,
till-syningsman, en person som övar uppsikt
över el. förestår en lantegendom, en
kanal, en järnvägsstation e. d., t. ex.
kanal-inspektor, stationsinspektor. — I n s p e
k-t ö’r, en person som utövar kontroll över
en viss förvaltningsgren el. en grupp av
institutioner, t. ex. fiskeriinspektör,
folkskoleinspektör; titelns kvinnliga
motsvarighet är inspektr i’s.

Inspicie’nt (lat. inspi’cere = besiktiga,
tillse). Tillsyningsman vid en teaterscen;
andre regissör.

Inspiratio’n (lat. inspira’re = inandas).

Bet. högre ingivelse, hänförelse. Ordet
används inom teologien om den helige andes
verksamhet vid tillkomsten av bibelns
böcker, vilken av olika teologer fattas än som
en ingivelse beträffande innehållets
huvuddrag (realinspiration), än ett
diktat av ord för ord (v e r b a 1-i.) el.
rentav bokstav för bokstav
(bokstavs-i.). — I n s p i r e’r a, ingiva, hänföra, liva.

I. N. S. T. Förk. för in no’mine sa’nctce
trinita’tis (lat.), bet. i den heliga
treenighetens namn.

Instabi’1 (lat. insta’bilis). Bet. osäker,
lätt rubbad; lätt sönderfallande (om kem.
föreningar). Mots.: stabil.

Installatio’n (lat. in = i och fornty. stal
= ställe). 1. En persons högtidliga
insättande i ett ämbete, t. ex. en nyutnämnd
professors i. 2. Insättning, inmontering
(av t. ex. elektriskt ljus). — I n s t a 11
e’-r a, högtidligt insätta en person i hans
ämbete; inmontera.

Insta’ns (lat. insta’ntia = enträgenhet).
En domstol el. annan myndighet el. grupp
av jämnställda myndigheter i förh. till
över- el. underordnade myndigheter. Ex.:
rådhusrätter och häradsrätter äro första
instans i förhållande till hovrätterna ss.
andra i.

In sta’tu nasce’ndi (lat.). Bet. »i
vardandets tillstånd»; ett inom äldre kemi
vanl. uttryck. Kem. föreningar ansågos ha
större reaktionsförmåga i. s. n., d. v. s. när
de just bildades; i själva verket är detta
fenomen endast skenbart och beror på
uppkomsten av snart åter sönderfallande,
re-aktionskraftiga mellanprodukter.

1’nsterburg [-burch]. Stad i Tyskland i
ö. Preussen (prov. Ostpreussen),
järnvägsknut och industristad. 39 000 inv. (1925).

1’nstinkt el. i n s t i’n k t (lat.
insti’nc-tus = ingivelse). Inom psykologien
beteckning för en medfödd benägenhet att
utan medvetenhet om ändamålet utföra
vissa handlingar (vanl. sådana, som i
normala fall äro nödvändiga el. nyttiga för
individens el. släktets bestånd). Sådana
instinkthandlingar äro t. ex. inom
djur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Apr 28 00:45:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asupps/6/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free