- Project Runeberg -  Åhlén & söners uppslagsbok / VI. Havsormar-Kamke /
3093-3094

(1931-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Israels ... - Istadarätt - Istanbul - Istar - Ister - Istider

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3093

1’sraels—Istider.

3094

i Stockholm 1819, urspr. med syfte att
främja fattiga judiska barns utbildning
i hantverk men numera främst
understöder såväl kvinnlig som manlig judisk
ungdom under studier vid högskolor etc. Dess
fonder uppgingo år 1932 till 271400 kr.,
och medlemsantalet var 1932 c:a 300.

1’sraels, Josef, f. 1824, d. 1911. Holl.
målare av judisk börd, en av det holl.
1800-talets mest betydande konstnärer,
starkt påverkad av Rembrandt. Ämne
för hans konst är främst bonde- och
fiskarbefolkningens liv.

I’sset pasja, f. 1864. Turkisk militär
och politiker, överbefälhavare i
Balkan-kriget 1913, flera gånger minister.

Issjöar. Se Isdela re!

I’ssyk-kul. En avloppslös insjö i Ryska
Asien (Turkestan), belägen 1 574 m. ö. h.
och med 5 900 kvkm något större än
Vänern. I. är mycket rik på fisk.

Istadarätt. Se Arvsrätt!

Ista’nbul. Turk, namn på
Konstanti n o p e 1.

Istar. Se Astarte!

Ister (lat.; grek. I’stros). Antikens
namn på Donau.

Istider. De skeden under den geologiska
utvecklingen, under vilka kallare
klimatförhållanden varit rådande, så att
snögränsen låg lägre än nu, vadan
inlandsisar och jöklar hade betydligt större
utbredning än annars, kallas istider.
Uttrycket brukas i främsta rummet om den
i., som ägde rum under den senaste
geologiska perioden, kvartärtiden. I. ha dock
förekommit också under äldre geologiska
perioder, t. ex. under den permiska tiden
för omkr. 200 mill. år sedan, efter vilken
i. spår finnas i hela det område på södra
halvklotet, som kännetecknas av den s. k.
GZossopteris-floran. Under den senaste i.
beräknas snögränsen i Alperna ha legat
1 200 till 1 300 m, i Pyrenéerna 1 100 m,
i Klippiga bergen, Australiens alper och
Anderna 1 000 m, i de tropiska högfjällen
500—100 m lägre än nu. Stora delar av

Europa och Nord-Amerika voro täckta av
inlandsisar. I Himalaya nådde jöklarna
samtidigt betydligt längre ned än nu. I
Europa nådde denna n. ifrån utbredda
nedisning vid isens största utbredning så
långt mot s. som till ungefär 50° n. br.,
och i Nord-Amerika till omkr. 45° n. br.
Över mell. Östersjön beräknas isen ha
haft en tjocklek av omkr. 4 000 m. I. var
avbruten av flera mellantider med mycket
mindre nedisning,
interglaeial-perioder. Vid den senare nedisningen
nådde istäcket ej längre än till Jylland,
n. Tyskland och n. v. Ryssland. Den
följande avsmältningen ägde rum ryckvis,
och man brukar indela den i följande olika
skeden. Under det daniglaciala
skedet drog sig isranden tillbaka från
nyssnämnda läge till en linje längs Sveriges
v. kust, tvärs över Skåne (där isranden
gjorde en egendomlig krök), över de
danska öarna samt längs Östersjöns s. och
s. ö. kust. Detta läge beräknas isen ha
haft under ett längre uppehåll i
avsmältningen. Därpå följde det
gotiglaci-ala skedet, vilket slutade med den
stora avtappning av den isdämda södra
Östersjön, som troligen ägde rum vid
Billingens nordspets, 1 074 år före den
cen-traljämtska issjöns avtappning (jfr I
s-delare!). Under den senaste delen av
det gotiglaciala skedet stod isranden åter
stilla inemot 1 000 år och bildade då de
stora ändmoräner, som sträcka sig från
Oslo-tr akten över Dalsland,
Västergötland, Östergötland och s. Finland.
Under det finiglaciala skedet (1 074
år) drog sig isranden tillbaka omkring
tre ggr så hastigt som förut. Efter isens
tudelning vid den centraljämtska issjöns
avtappning följde det postglaciala
skedet, vars längd fram till våra dagar
skattas till 8 700 år. Bestämningen av de
olika förhistoriska kulturepokernas
förhållande till istidens kronologi är
naturligtvis av stor betydelse men några säkra
resultat ha därvid ännu ej vunnits. I:s
inverkan på jordytans landformer har
varit högst betydande, och den har givit
upphov till en glacial landskulptur,
utmärkt av mycket oregelbundna småkupe-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Apr 28 00:45:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asupps/6/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free