Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl. Romerska kejsare - 1. Karl den store - 2. Karl II, den skallige - 3. Karl III, den tjocke - Karl. Sardiniska konungar - I. 1. Karl Emanuel I - I. 2. Karl Emanuel II - I. 3. Karl Felix - II. Karl Albert - Karl. Spanska konungar - I. Karl I - II. 1. Karl II - II. 2. Karl III - II. 3. Karl IV - Karl. Tysk-romerska kejsare - I. Karl IV - II. Karl V - III. Karl VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3331
Karl.
3332
en av medeltidens största och mest
lysande regenter.
2. Karl II, den skallige, f. 823,
d. 877. Karl den stores sonson,
franker-nas konung och rom. kejsare 840—877.
Han låg i ständiga strider med sina
bröder, Ludvig den tyske och Lothar. Någon
tid efter den sistnämndes död blev han
876 krönt till romersk kejsare. 870 delades
Lothringen mellan Frankrike och
Tyskland.
3. Karl III, den tjocke, f. 839, d.
888. Karl den stores sonsons son,
franker-nas konung 884—87, rom. kejsare 881—87.
Han förenade större delen av Karl den
stores välde, men vid hans avsättning
skildes de tre rikena för alltid.
Karl (it. Carlo). Sardiniska konungar.
I. Av huset Savoyen: 1. Karl
Emanuel I, f. 1701, d. 1773, kon. 1730—73. Han
deltog i österrikiska tronföljdskriget och
gjorde landförvärv genom freden i Aachen
1748. 2. Karl Emanuel II, f. 1751,
d. 1819, konung 1796—1802. Den förres
sonson. 3. Karl Felix, f. 1765, d. 1831,
konung 1821—31. Den förres broder. II.
Karl Albert, f. 1798, d. 1849, konung
1831-—49. Han nydanade landets
författning, förvaltning och näringsliv samt
bistod, ehuru utan framgång, Lombardiets
resning mot Österrike. Han besegrades
1848 vid Custozza och 1849 vid Novara.
Karl (sp. Carlos). Spanska konungar.
I. Karl I. Den tysk-rom. kejsaren
Karl V som konung av Spanien.
IL 1. Karl II, f. 1661, d. 1700, konung
1665—1700. Son till Filip IV. Han var
sjuklig och svag både till kropp och själ.
Då han var barnlös, insatte han Ludvig
XIV: s sonson Filip till spansk
tronarvinge, vilket gav upphov till spanska
tronföljdskriget.
2. Karl III, f. 1716, d. 1788, konung
1759—88. Son till Filip V. K. var en
upplyst despot, som sökte höja landets
förfallna näringar och verkade för humanitet och
tolerans genom att inskränka
inkvisitionens makt och fördriva jesuiterna från
Spanien.
3. Karl IV, f. 1748, d. 1819, konung
1788—1808. Son till Karl III. Han
för
klarade krig mot Frankrike 1793 men slöt
fred 1795, varigenom han råkade i krig
med England. Den spanska flottan
förstördes jämte den franska vid Trafalgar 1805.
K. förmåddes av Napoleon att avsäga sig
Spaniens krona 1808.
Karl. Tysk-romerska kejsare.
I. Karl IV, f. 1316, d. 1378, kejsare
1346—78. Son till kung Johan av Böhmeu.
Genom den ryktbara »Gyllene bullan»
befäste han kurfurstarnas makt men kom
därigenom i strid med de fria städerna,
som förlorade sitt inflytande vid
kejsar-val.
II. Karl V, f. 1500, d. 1558, kejsare
1519—1556. Son till Filip av Österrike
och Ferdinand den katolskes dotter
Johanna. K. ärvde 1506 Österrike och
Nederländerna, övertog vid morfaderns död 1516
regeringen över Spanien (som sp. konung
Karl I) med dess italienska och
amerikanska biländer och valdes till tysk kejsare
1519 och kröntes i Aachen 1520. Därefter
började kampen mellan K. och Frankrike,
vilken med vissa avbrott varade 1521—44.
Frankrike bevarade sitt eget territorium
men utdrevs ur Italien redan genom första
freden i Madrid 1526. Dessutom kämpade
K. mot turkar samt berber i Algeriet och
Tunis. I Spanien framkallades en
ekonomisk blomstring, men hans
världsomfattande politik översteg i längden landets
krafter. I Tyskland lyckades han ej utjämna
de genom Luthers framträdande och
reformationen väckta religiösa striderna
genom riksdagarna i Worms 1521 och i
Augs-burg 1530. Strax efter det han 1545 fått
ett allmänt kyrkomöte till stånd i Trident,
utbröt religionskriget (det s. k.
Schmal-kaldiska) i Tyskland, vilket i början
lyckligt för honom dock slutade med att han
genom freden i Augsburg 1555 tvangs att
erkänna religionsfrihet för protestanterna
i Tyskland. I missmod häröver nedlade
han sina kronor och levde sina sista år
på ett litet slott vid klostret San Yuste i
Spanien.
III. Karl VI, f. 1685, d. 1740, kejsare
1711—40. Son till kejsar Leopold I. K.
uppträdde 1700 som pretendent till
spanska kronan men måste genom freden i
Ord, som saknas under K, sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
