Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löpe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4161
Löslighet—Löwegren.
4162
Löslighet. Se Lösning!
Lösning. Homogen blandning av å ena
sidan en vätska och å den andra sidan
antingen en fast kropp el. en annan vätska
el. en gas. (I undantagsfall blandning av
två fasta kroppar, se F a s t lösning!).
Vätskan kallas lösningsmedel.
Genom avdunstning återfås det lösta ämnet.
Ett lösningsmedel kan i regel ej upptaga
mer än en viss bestämd mängd av ett fast
ämne el. en gas. Är denna mängd löst,
kallas 1. mättad. Med en lösnings
koncentration menas dess halt av löst
ämne på varje vikt- el. volymsenhet. En
lösning, som innehåller 1 eller 2
gram-ekvivalenter per liter, säges vara 1-, resp.
2-n o r m a 1. Ämnen, som lösas i stor
mängd, innan mättning inträder, kallas
lättlösliga, de övriga
svårlösli-ga. Olösliga ämnen lösas praktiskt
taget ej. Då ett ämne säges vara olösligt,
svårlösligt el. lättlösligt, utan att
lösningsmedel anges, underförstås, att detta
är vatten. Lösligheten stiger i regel med
temperaturen. Stundom avskiljes trots
detta ej det lösta ämnet, då en mättad 1.
avkyles. Denna 1. kallas då ö v e r m ä
t-t a d, och ur densamma avskiljes lätt det
lösta ämnet, särskilt om lösningen
försättes med en kristall av detta. I regel
bin-des värme, då en 1. uppkommer.
Vattenlösningar av elektrolyter innehålla en del
av dennas molekyler dissocierade till j
o-n e r. Då en metall el. ett karbonat
»löses» i en syra, sker detta under bildning
av ett vattenlösligt salt. Jfr Kolloider!
Litt.: G. Starck: Om lösningar (Verdandis
småskr. n:r 147).
Lösningsrätt. Rätt att förvärva en sak
mot viss betalning, kallad
löseskillin g el. lösen. Av nu förekommande 1.
kan nämnas rätt i vissa fall för
nyttjande-rättshavare (ensittare) att inlösa under
nyttjanderätt upplåtet område. Denna 1.,
som har stor betydelse för friköpande av
smålägenheter, har avsevärt utvidgats
genom den s. k. ensittarlagen av år 1925.
Löss (Anoplu’ra). En ordn. små
ving-lösa Insekter med platt kropp, korta
antenner och sugande mundelar. L. suga
blod och förekomma blott hos människan
och däggdjuren, av vilka nästan var art
har sin spec. l.-art. Ungarna likna de
fullvuxna. På människan förekomma 3 arter:
Huvudlus (Pedi’culus ca’pitis), som
förekommer bland håren på huvudet,
Klädlus [PedPculus vestime’nti), som
lägger ägg i klädvecken samt F 1 a 11 u s
^PhthPrius pu’bis), som vanligen
förekommer i håret i armhålorna och kring
könsorganen. Klädlössen kunna bli synnerligen
farliga genom att sprida bl. a. fläcktyfus.
— I dagligt tal räknas till 1. även
vägglöss m. fl.
Lössjord. Geologiska, vanl. mycket unga
avlagringar av stoftfin sand, som
förekommer i utkanterna och grannskapet av stora
öknar och medförts av vindarna från
dessa. Lössbildningar förekomma framför allt
i Kina. De äro mycket bördiga samt
innehålla ofta fossil.
Lösöre. Andra saker än fastigheter.
Lösöreköp. Köp av lös egendom, vid
vilket köparen låter den försålda
lösegendomen kvarbliva i säljarens vård. För att
1. skall äga giltighet gentemot säljarens
fordringsägare vid konkurs, måste det ha
företagits under iakttagande av vissa
formaliteter. L. är i regel avsett att vara en
försträckning mot lösöre som säkerhet,
alltså icke en verklig försäljning.
Löt. 1. Socken i Uppsala län (Trögds
härad). 494 inv. (1932). 2. Socken i Kalmar
län (Runstens härad). 594 inv. (1932).
Lövbaggar. Några skalbaggssläkten
hörande till fam. Bladbaggar. Hit hör
bl. a. Allövbaggen (Agela’stica
a’l-ni). Den är 6—7 mm lång och blå violett
till färgen och är vanlig på al.
Lö’we el. L o e w e, Johann Karl
Gottfried, f. 1796, d. 1869. Tysk
tonsättare, en av soloballadens främsta
företrädare. Bl. L:s ballader märkas Erlkönig,
Der Nöck, Archibald Douglas o. a.
Löwegren, Anders Gunnar
Hilding, f. 1881. Ämbetsman, socialråd vid
beskickningen i Paris sedan 1923, led. av
A. K. 1915—17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
