Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Palestina ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4905
Pale’stra—Palimpse’st.
4906
ten är 1 egypt. pund = 100 piaster. —
Samfärdseln sker ännu delvis på
gamla karavanvägar. Dock finnas numera
goda automobilvägar mellan alla större
orter. De förnämsta järnvägarna förena
landet med Syrien, Arabien och Egypten.
Största hamnstaden är J a f f a.
Religionen är övervägande (omkr.
80 °/o) muhammedansk. Av kristna
samfund dominerar det grek.-ortodoxa.
Statsskick och politisk
indelning. P. styres som mandatområde av
Storbritannien. Landet är indelat i 3
administrativa områden: Divisionen Jerusalem,
Norra distriktet (Haifa) och Södra
distriktet (Gasa). Huvudstad: Jerusalem.
Historisk översikt. P. torde ha
varit bebott redan omkr. 5 000 år f. Kr.,
dock icke av semiter, vilka framträdde
först omkr. 2500. Hebréerna ha troligen
inträngt 1500 f. Kr. och israeliterna under
de närmast följande århundradena. På G.
T:s tid fick landet först med konung
David bestämda gränser. På 700-talet blev
större delen av P. assyrisk provins, och år
586 delade återstoden samma öde. Därefter
följde det makedonisk-grekiska herradömet
(333—167), makkabéernas tid (167—63),
under vilken tid judarna för första gången
nådde fram till Medelhavet, och det
romerska herradömet (fr. 63 f. Kr.). Efter
rom. rikets delning härskade de
bysantinska kejsarna över P. till 614, då perserna
erövrade det för att redan 636 få avstå det
åt araberna. Palestina förvaltas efter
kriget av Storbritannien som ett
mandatområde enligt ett beslut av Nationernas
förbundsråd 1922, vilket officiellt trädde i
kraft följande år. Redan 1917 hade
Bal-four i en förklaring uttalat brittiska
regeringens önskan att skaffa det judiska
folket ett nationellt hem i P., och
Storbritannien understödde kraftigt den av
zioniströrelsen ledda judiska invandringen
till och kolonisationen i landet.
Konflikter uppstodo emellertid med de förut i
landet bosatta araberna, och 1929 utbröto
allvarliga oroligheter. Särskilt tvisten om
äganderätten till den s. k. klagomuren i
Jerusalem visade sig svår att bilägga. Med
Nationernas förbunds gillande tillsatte
brittiska regeringen en kommission (med
den svenske juristen Eliel Löfgren som
ordf.) vilken 1930 tillerkände araberna
äganderätten av muren men godkände
judarnas anspråk att få nyttja densamma
vid sin andakt. — Litt.: F. Böök: Resa
till Jerusalem. M. Eherenpreis: Judarna
(Nationernas bibliotek). G. Blomberg: De
senaste utgrävningarna i Palestina (1932).
Jfr Judar, Sionism!
Pale’stra (grek. palai’stra). Bet.
brott-ningsbana, fäkt- el. gymnastikskola;
gymnastikhus.
Palestri’na, Giovanni Pierluigi
d a, f. 1526, d. 1594. It. tonsättare, den
katolska andliga musikens största mästare.
P:s kompositionsstil är ett fullödigt
uttryck för den medeltida polyfoniens
konstnärliga fulländning. Den stränga såväl
melodiska som ackordiska uppbyggnaden av
hans verk förlänar dem ett upphöjt lugn
och en säregen inre balans. Senare tider ha
kallat den stil han företräder för P a 1
e-strinastil. P:s verk uppgå till ett
mycket stort antal, och tyngdpunkten av
hans produktion ligger inom
konsertmässan. Han skrev vidare motetter, hymner,
psalmer, madrigaler m. m. P. dog som
kapellmästare vid Vatikanen. P:s främste
biograf är Baini (tysk. uppl. 1834). Litt.:
Jeppesen: Palestrinastilen (1923).
Pale’tt (fransk, paiette av lat. pa’la =
spade). Bet. färgskiva; platta av trä el.
dyl., använd vid oljemålning att lägga upp
och blanda färger på.
Paletå’ (fransk, paletot). Ett slags
herröverrock.
Pa’li. Ett gammalt, numera dött språk
inom buddhismen i Birma, Siarn och på
Ceylon, varpå de kanoniska buddhistiska
skrifterna avfattats.
Palimpse’st (grek. pa’lin = åter och
psan = skrapa). En
pergamenthandskrift, vari en gammal text avlägsnats för
att lämna plats åt en nyare. Särsk. under
medeltiden var det vanligt att använda
pergamentet på nytt, sedan skriften
utplånats. Med tillhjälp av vissa kemiska
medel o. dyl. samt på fotografisk väg har
det ofta varit möjligt att framdraga den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
