Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men om han fick en fråga då? — Nå än
sen? Om han inte kunde svara, hvad brydde han
sig om det? — Men om han fick en anmärkning?
— Pah! det satte Gustaf sig öfver.
— Ja men om han slår dig? — Det ryckte
till i Gustaf. •— Slår mig! — Blotta föreställningen
om att få stryk, och i synnerhet, att en sådan
tanke, det han skulle få stryk, kunnat uppstå
hos Alma, var honom olidlig. Om de i detta
ögonblick mött en af lärarne, skulle Gustaf —
ja, han hade åtminstone gått förbi utan att helsa,
bara för att Alma skulle få se, att han icke var
rädd.
— Slår mig! — då — då — rymmer jag —
utbrast han plötsligt. — Rymmer du? — Ja.
Alma såg på honom förundrad, och Gustaf
rodnade. Det var ingenting mindre än en af
hans innersta hemligheter, som undsluppit
honom. En rymning hägrade alltid som inledningen
till det äfventyrliga och bragdrika lif, hvarom
han drömde.
— Hvart skall du då bege dig? — frågade
Alma.
— Till sjös. — Han rodnade ännu mer.
Gustaf hade för en tid sen läst en roman af
Marryat och allt sedan drömt om huruledes han
skulle bli amiral för en hel kaparflottilj samt
utkämpa strider, mot hvilka Nelssons voro en
barnlek.
Att få yppa dessa drömmar och
framtidsplaner för Alma hade länge varit hans ifrigaste
önskan. Han hade behof af hennes beundran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
