Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den märkvärdiga orkideens blomning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att köpa orkidéer har alltid ett särskilt behag med sig.
Vad man ser framför sig är en brun, skrumpen liten
klump, och för övrigt måste man lita på sitt eget omdöme,
på säljaren eller på en lycklig slump, vilket man är mest
benägen för. Växten kan vara tynande eller död, den
kan vara ett gott förvärv, som ger valuta för
köpeskillingen. Eller måhända — något som sker då och då —
utvecklas den sakta inför den lyckliga ägarens hänförda
ögon till en ny art av sällsynt prakt, finare färg eller
ovanlig form. Stolthet, skönhet, ja, till och med odödlighet
finnas förenade på en och samma stjälk. Ty det nya
naturens under måste få ett särskilt namn, och vad är mera
passande än dess upptäckares? »Johnsmithia». Värre
namn har det funnits.
Det var kanske hoppet om en sådan lycklig upptäckt
som gjorde Winter-Wedderburn till en så flitig kund vid
försäljningarna. Hoppet, men kanske också medvetandet
att han för övrigt inte hade någonting av minsta intresse
att göra här i världen. Han var en tillbakadragen
enstöring, begåvad med just lagom stora inkomster för att
slippa undan nödvändighetens eggande sporre samt utan
tillräcklig energi för att skaffa sig någon bestämd
sysselsättning. Han kunde ju ha samlat frimärken eller mynt,
eller översatt Horatius eller bundit böcker. Men nu föll
det sig så, att han odlade orkidéer och hade ett litet
växthus, som han satte sin ära uti.
»Jag har en aning», sade han vid sin kaffekopp, »att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
