Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den märkvärdiga orkideens blomning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag kan ta bort dem från bordet, om du vill, och lägga
dem på bänken vid fönstret. Där kan jag se dem lika
bra.»
Under de följande dagarna hade han verkligen full
sysselsättning i det ångande varma lilla växthuset. Han
bråkade med träkol, bitar av tekträ, mossa och alla de
övriga hemligheterna med orkidé-odling. Han ansåg, att
han skulle få uppleva en tid, rik på händelser. Om
aftnarna brukade han berätta om sina nya orkidéer för sina
vänner, och om och om igen återkom han till sin väntan
på något underbart.
Några av Vanda- och Dendrobiam-arterna dogo under
hans vård, men plötsligt började den okända orkidén att
visa livstecken. Han var förtjust och tog sin hushållerska
direkt från marmeladkokningen för att ta den i
betraktande, så fort han gjort upptäckten.
»Det är en knopp», sade han, »och snart kommer det en
mängd blad där, och de här små tingestarna, som skjuta ut
äro luftrötter.»
»Jag tycker de likna små vita fingrar, som gräva sig
fram ur det bruna», sade hushållsfröken. »Jag tycker inte
om dem.»
»Varför inte?»
»Det vet jag inte. Det ser ut som fingrar, som ville
komma åt en. Jag kan inte rå för, att jag tycker bra
eller illa om saker.»
»Jag är inte säker på det, men jag tror inte jag vet om
några andra orkidéer, som ha sådana här luftrötter. Det
kan förstås vara ett misstag av mig. Du ser, att de äro
litet tillplattade åt ändarna.»
»Jag tycker inte om dem», sade hans hushållerska.
Plötsligt ryste hon till och vände sig bort. »Jag vet, att
det är mycket dumt av mig — och jag är ledsen för det,
i synnerhet som det är något du sätter så stort värde på.
Men jag måste bara tänka på den där döda kroppen.»
»Men det behöver ju inte ha varit just den här plantan.
Det var bara en gissning av mig.»
Husföreståndarinnan ryckte på axlarna.
»I alla fall kan jag inte med den», sade hon.
Wedderburn kände sig litet sårad av hennes motvilja
mot växten. Men det hindrade inte, att han talade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
