Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den märkvärdiga orkideens blomning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med ett oartikulerat rop störtade hon fram till honom
och försökte dra bort honom från de armar, som sögo
honom likt blodiglar. Hon bröt av två av dem, och deras
saft, som droppade ut, var röd.
Blommornas överväldigande doft kom det att gå runt
i hennes huvud. Så de klängde sig fast vid honom! Hon
ryckte och drog i de starka repen, och han och de vita
blommorna dansade runt för henne. Hon kände, att hon
var nära att svimma men visste, att hon inte fick göra det.
Hon lämnade honom och öppnade hastigt den närmaste
dörren. Då hon hämtat sig ett ögonblick i friska luften
fick hon en lycklig ingivelse. Hon fick fatt i en
blomkruka och slog sönder fönsterna vid ändan av växthuset.
Så gick hon in igen. Hon drog med förnyad styrka i
Wedderburns orörliga kropp och den märkvärdiga
orkidén slogs i golvet. Den hängde ännu med den segaste
ihärdighet fast vid sitt offer. Med ursinnig kraft drog
hon honom och växten ut i luften.
Sedan fick hon idén att rycka bort de sugande rötterna
en och en, och ögonblicket därpå hade hon befriat honom
och släpat honom ifrån det farliga granskapet.
Han var blek och blödde från ett dussin runda sår.
Gårdskarlen kom uppför trädgården, förvånad över
ljudet av klirrande glas. Han såg henne dyka upp,
släpande på den livlösa kroppen och med blodstänkta händer,
och för ett ögonblick visste han inte, vad han skulle tro.
»Spring efter vatten», ropade hon, och hennes röst
förjagade hans tvivel. Då han skyndsamt återkom med
vattnet, fann han henne häftigt gråtande. Hon hade lagt
Wedderburns huvud i sitt knä och torkade bort blodet
från hans ansikte.
»Vad står på?» sade Wedderburn matt och öppnade
ögonen, men slöt dem genast igen.
»Säg åt Annie att komma ut till mig och spring sedan
genast efter doktor Heddon», sade hon till gårdskarlen,
då han räckt henne vattnet, och då hon såg att han
tvekade, tillade hon: »Jag skall tala om allt, när ni kommer
tillbaka.»
Strax därpå öppnade Wedderburn åter ögonen, och då
hon såg, att han var förbryllad över sin ställning, sade
hon förklarande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
