Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En strutsaffär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att sälja dem, men han måtte hava berättat Padishah, att
en man vid namn Potter allaredan gjort honom ett anbud,
och för den orsaken anklagade Padishah Potter inför oss
alla. Men jag tänker, att de flesta av oss tyckte, att det
var knepigt gjort av Potter, då han omtalade, att han från
Aden telegraferat till London med begäran att få köpa
fåglarna samt väntade svar i Suez. Jag svor inom mig,
över att jag själv låtit ett sådant tillfälle gå förlorat.
Vid Suez släppte Padishah till tårar — riktiga våta
tårar — då Potter blev ägare till fåglarna, och han erbjöd
tvåhundrafemtio pund för alla fem, vilket var mer än
två hundra procent över vad Potter givit. Potter sade,
att han ville bli hängd, om han skiljde sig vid en enda
fjäder av dem, men då han besinnat sig på saken, gav
han litet efter. Denna Potter var en riktig spelare, hade
sina knep med korten, och en dylik hazardaffär med
strutsarna passade honom i grund och botten. Hurusom helst
så erbjöd han sig att för ro skull sälja fåglarna på auktion
var för sig till olika personer till ett utgångspris av åttio
pund för varje fågel. Men en av dem ville han själv
behålla för att pröva sin lycka.
»Ni måste tänka er, att diamanten var ganska värdefull
— en liten judisk diamanthandlare, som vi hade med oss,
hade värderat den till tre eller fyra tusen pund, då
Padishah visade den för honom, och denna idé att hålla
strutsauktion slog an på oss. Nu hände det sig så, att
jag hade haft några samtal i allmänna ämnen med
mannen, som vårdade strutsarna, och alldeles tillfälligt hade
han sagt, att en av strutsarna varit illamående, och han
trodde, att det var något fel på matsmältningen. Den
hade en nästan helt vit stjärtfjäder, på vilken jag kände
igen honom, och nästa dag, då auktionen började med
denna, så bjöd jag över Padishahs åttiofem med nittio.
»Jag antar, att jag var litet för ivrig och säker vid mitt
anbud, så att några av de andra anade, att jag visste
något. Och Padishah fortsatte att bjuda på denna fågel
som en riktig galning.
»Slutligen fick den judiska diamanthandlaren den för
ett hundrasjuttiofem pund, och Padishah bjöd
etthundraåttio, just som klubban föll, förklarade Potter. I alla
händelser försäkrade sig den judiska handlaren om den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
