Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En strutsaffär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nog försäkrade denna Padishah sig icke om en enda av
dem. Han förde ett sådant oväsen, och då han borde
ha bjudit på dem, talade han om kvarstad och dylikt, och
dessutom tycktes Potter vara litet snäv mot honom. En
fågel tillföll en liten ung och stillsam officer, en den lilla
juden och den tredje inköptes av ett bolag bland
maskinisterna. Och nu föreföll Potters plötsligt ledsen, för att
han sålt dem och sade, att han kastat bort hela tusen pund,
att han troligtvis skulle dra en nit, och att han alltid hade
varit en dumbom, men då jag sedan samtalade med honom
med tanke på att få honom att inhägna sitt sista exemplar,
fann jag, att han redan sålt denna till en politiker, som
vi hade ombord, en ungdom, som studerat indisk moral
och sociala frågor under sin lediga tid. Denna sista var
tre hundra punds fågeln. Nåväl, de landsatte tre av
fåglarna i Brindisi — ehuru den gamla herrn sade, att det
var ett brott mot tullstadgan — och Potter och Padishah
stego även i land. Hinduen föreföll halvt förryckt, då
han, så att säga, fick se sin kära diamant gå all världens
väg. Han höll på och sade, att han fått en befallning —
han hade befallningen i sin hjärna — och uppgav sitt
namn och sin adress till de gynnare, som köpt fåglarna, så
att de skulle veta, vart de skulle sända diamanten. Ingen
av dem begärde hans namn eller adress, och ingen av
dem brydde sig om att uppge sina egna. Det var ett
riktigt tumult på plattformen, skall jag säga. De avreste
allesamman med olika tåg. Jag fortsatte till Southampton,
och där såg jag den sista av fåglarna, då jag kom i land.
Det var den, som maskinisterna inköpt, och den stod nu
nära bryggan i ett slags bur och såg ut att vara en sådan
våpig och långbent infattning för en värdefull diamant,
som man någonsin kunnat få se — om den nu verkligen
var en infattning för en dyrbar diamant.
»Huru detta slutade? Det slutade så. Nå ja, kanske.
Ja, det är ännu en sak, som kanske kan kasta ljus
häröver. Omkring en vecka sedan jag steg i land, gick jag
ned för Regentsstreet för att göra varjehanda uppköp,
och vilka fick jag då se gå arm i arm och vid strålande
lynne om icke Padishah och Potter! När man betänker
det närmare —
»Ja, jag har tänkt på den möjligheten. Men det lider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
