Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genom ett fönster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vet du, Wilderspin, jag ville ge vad som helst för
en båtolycka för en gång. Huvuden som simma omkring
och en ångslup till räddningsbåt och en eller annan
stackare inhalad med båtshaken. Där går Fitzgibbons båt!
Jag ser, att de fått en ny båtshake, och att den där lilla
svartingen ser lika olycklig ut. Jag tror ej, att han
är frisk, Wilderspin. Så där har han sett ut i två eller
tre dagar, han sitter hopkrupen och ser trumpen ut och
begrundar vattenskvalpet. Det är icke hälsosamt för
honom att alltid stirra på det skummande vattnet akterut.»
De gåvo akt på den lilla ångbåten, som pustade fram
över den solbeglänsta floden, tillfälligtvis bortskymd av
akasian, och som sedan gled utom synhåll bakom den
mörka fönsterposten.
»Jag håller på att få ett skarpt öga för enskildheter»,
sade Bailey. »Jag fick strax syn på den nya båtshaken.
Den andra negern är en liten rolig grabb. Han brukade
aldrig hovera på detta sätt med den gamla båtshaken.»
»Äro de icke malajer», frågade Wilderspin.
»Vet icke», sade Bailey. »Jag trodde att hela den
sortens sjöfolk kallades laskarer.»
Sedan började han berätta för Wilderspin allt, vad han
visste om de enskilda förhållandena ombord på
familjebåten, »Purpurkejsaren». »Det är konstigt», sade han,
»huru dessa människor komma från världens alla delar —
från Oxford, Windsor, från Asien och Afrika och
samlas utanför fönstret enkom för att roa mig. I förgår kom
en person från det vida okända, slog sig baklänges i
båten, förlorade en åra och lyckades få tag på den igen,
varpå han for vidare. Troligtvis förekommer han icke
vidare i mitt liv. Så vitt han berör mig, så har han levat
och haft sina bekymmer kanske i trettio eller fyrtio års
tid på denna jord, blott för att göra sig till åsna under
tre minuters tid utanför mitt fönster. Förunderligt,
Wilderspin, om man kommer att tänka på det.
»Ja», sade Wilderspin, »är det ej så?»
En eller annan dag senare hade Bailey en härlig
morgon. Det är sant, att mot slutet av händelsen blev den
nästan så spännande, som någon fönsterbild gärna kan
bli. Vi skola likväl börja från början.
Bailey var alldeles ensam hemma, ty hans hushållerska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
