Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den flygande mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höjderna bort mot Shendulandet. Vad är det för
dumheter!»
Löjtnanten skrattade muntert.
»Fortsätt», sade han, »fortsätt.»
Etnologen gjorde så. Slutligen tröttnade han.
»Att handla så med dessa outvecklade bergsbarn! Hur
kunde ni ta er för något sådant?»
»Jag är ledsen därför», sade löjtnanten», men sanningen
att säga blev jag tvingad därtill. Jag försäkrar er, att
jag drevs att göra det. Och vid den tiden hade jag ej det
svagaste begrepp om huru inbillningen eller nyfikenheten
hos chinnerna skulle upptaga det. Jag försvarar mig med
att det endast var obetänksamhet, icke ond avsikt, som lät
mig ersätta folksängnerna med en ny saga. Men som ni
förefaller upprörd däröver, vill jag söka förklara
saken för er.
»Det var vid tiden för den näst sista Lushaiexpeditionen,
och Walters trodde, att de folk, som ni nu besökt, voro
vänligt sinnade. Så att med alltför stort förtroende till
min förmåga att reda mig själv, sände han mig uppför
passet — fjorton mil bort — med tre derbyshirekarlar,
ett halvt dussin sepojer, två mulåsnor och sin välsignelse
för att taga reda på sinnesstämningen i den by, som ni
besökte. En styrka på tio — för att icke räkna
mulåsnorna — fjorton mil och i krigstid! Ni såg vägen?»
»Vägen?» sade etnologen.
»Den är bättre nu, än den då var. Då vi gingo dit upp,
måste vi vada i vattnet en hel mil, där dalen tränger ihop
sig med en strid ström, forsande omkring våra knän, och
stenarna hala som is. Det var där, som jag tappade min
bössa. Nu senare hava sappörerna sprängt bort klippan
och anlagt den bekväma väg, som ni kom på. Där
nedanför, där de höga klipporna äro belägna, måste vi krångla
oss över floden — jag vågar påstå, att vi gingo över den
ett dussin gånger på ett par mil.
»Vi kommo inom synhåll av stället tidigt följande
morgon. Ni vet, hur det är beläget på ett utsprång mellan
höga berg, och då vi började märka, huru misstänkt lugn
byn låg i solskenet, stannade vi för att överlägga.
»Då avfyrade de ett skarpslipat stycket av en
mässingsavgud till välkomsthälsning. Det kom smattrande nedför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
