Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den flygande mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt hoppade eller föll över klippan. Sedan sköto vi
mulåsnan, och han måste naturligtvis ramla över
klipputsprånget under dödskampen, och lämnade oss åtta kvar.
»Vi kunde se sepojens kropp långt under oss med
huvudet i vattnet. Han låg med ansiktet nedåt, och så vitt
jag kunde se, var han knappast något krossad. Så ivrigt
än chinnerna eftersträvade hans huvud, hade de förstånd
nog att låta det ligga orört, tills mörkret inföll.
»Först talade vi om alla utsikter, som möjligen funnos
att huvudstyrkan hade hört skotten och undrade, om de
hade börjat sakna oss och åtskilligt i den vägen, men vi
blevo som förtorkade mot aftonen. Sepojerna spelade ett
slags spel med stenbitar för sig själva, därpå berättade de
historier. Natten var ganska kylig. Den andra dagen
talade ingen. Våra läppar voro svarta och struparna
brännande, och vi lågo på klippavsatsen och betraktade
varandra. Kanske det var så gott, att vi behöllo våra tankar
för oss själva. En av de brittiska soldaterna började
skriva någon hädisk smörja på klippan med en del av en
kritpipa angående sin sista vilja, till dess jag
förbjöd det. Då jag tittade över utsprånget ned i
dalen och såg floden forsa, var jag nästan frestad
att följa efter sepojen. Det tycktes vara en så
behaglig och önskvärd sak att susa genom luften ned till
bottnen och få något att dricka — i alla händelser ingen
törst vidare. Jag erinrade mig likväl i tid, att jag var
den kommenderande officeren, samt att det var min plikt
att föregå med gott exempel, och detta avhöll mig från
sådan dårskap. Likväl hade tanken härpå väckt en idé
i mitt huvud. Jag steg upp och betraktade tältet och
tältsnörena och undrade, varför jag inte tänkt på dem förut.
Sedan blickade jag ännu en gång ned över klippan. Denna
gång föreföll höjden ansenligare och sepojens ställning
något mera smärtsam. Men detta eller också intet måste
försökas. Och med ett ord, jag gjorde en luftfärd. Jag
tog ett stort runt stycke lärft ur tältet, omkring tre
gånger så stort som denna bordduk, och jag stoppade igen
hålet i mitten och jag band åtta repstumpar fast i kanten
och lät dem mötas i mitten för att bilda en fallskärm. De
andra karlarna lågo runt omkring och gåvo akt på mig,
som om de trodde, att det var någon ny form av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
