Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diamantmakaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men jag var en fattig man, hundra pund skulle
åstadkomma en ansenlig lucka i min förmögenhet, och ingen
klok man skulle köpa en diamant vid gasljus av en trasig
stackare blott på grund av hans egen personliga garanti.
En diamant av denna storlek, framkallade likväl en
fantasibild av många tusenpundsedlar. Sedan tänkte jag, att
en dylik sten knappast skulle kunna förekomma utan att
vara nämnd i varje bok om ädelstenar: jag återkallade i
minnet berättelser om smuggling och långfingrade kaffrer
vid diamantfälten i Kap. Jag övergav frågan om köpet.
»Hur har ni fått den?» sade jag.
»Jag har gjort den.»
Jag hade hört talas om Moissan, men jag visste, att
hans konstgjorda diamanter voro mycket små. Jag
ruskade på huvudet.
»Ni tycks något känna till dessa saker. Jag vill berätta
litet om mig själv. Kanske ni då kan få bättre tankar
om mitt tillbud.» Han vände sig om med ryggen mot
floden, och stack handen i fickorna. Han suckade. »Jag
vet, att ni ej kommer att tro mig.»
»Diamanter», började han — och under det han talade
förlorade hans röst dess svaga anstrykning av
landsstrykare och antog tonen av en bildad man — »kunna
tillverkas genom att lägga ren carbon i en passande vätska
och under ett avpassat tryck, carbonet utkristalliseras icke
som blyerts eller kolstybb utan som små diamanter. Så
mycket har varit bekant för kemister under åratal, men
ingen har ännu träffat på den rätta vätskan att upplösa
carbonet uti, ej heller det exakta trycket för det bästa
resultatet. I följd därav äro de diamanter, som
tillverkas av kemister små och mörka samt värdelösa såsom
juveler. Ser ni, jag har givit mitt liv till detta problem
— givit mitt liv därtill.
»Jag började arbeta på dimanters framställande, då jag
var sjutton år, nu är jag trettiotvå. Det syntes mig, att
detta kunde upptaga en mans alla tankar och
handlingskraft under tio år, eller tjugu år, men, även om så vore,
skulle spelet vara värt insatsen. Antag att någon slutligen
hade funnit på det rätta knepet, innan hemligheten
offentliggjordes, och diamanter blevo så vanliga som kol, han
skulle i så fall kunna förvärva miljoner. Miljoner!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
