Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Æpiornis-ön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjärlukten till och med nu. Det är ett ganska konstigt
arbete. Man går och undersöker gyttjan med järnkäppar,
som ni kan förstå. Vanligen bliva äggen krossade. Jag
undrar, huru länge det är, sedan dessa Æpyornisarna
verkligen funnos till. Missionärerna säga, att
infödingarna hava sagor, som gå tillbaka till den tiden, då de
funnos, men jag har själv aldrig hört några sådana
historier. Men säkert är, att dessa ägg voro lika friska, som
om de nyss varit värpta. ’Inte det?’ Då de skulle bäras
ned till båten, tappade en av mina infödingar ett ägg
mot en sten, och det gick sönder. Så jag bannade upp
den stackars karlen! Men gott var det, som ett
fullkomligt färskt ägg, och ändå hade dess moder kanske varit
död i fyra hundra år. Han påstod att en tusenfoting
hade stuckit honom. Men jag kommer litet på sidan om
min berättelse. Det hade tagit oss en dag att gräva i
sörjan för att få fram äggen oskadade, och vi voro helt
och hållet betäckta med en svart otäck gyttja och
naturligtvis var jag förargad. Så vitt jag visste, voro dessa
de ända ägg, som någonsin hava tagits fram utan att
hava den minsta spricka.
»Jag har senare gått och besett dem, som finnas i
Naturhistoriska museet i London, de voro alla spräckta och
hopsatta som ett stycke mosaik och en del bitar fattades.
Mina voro hela, fullkomligt oskadade, och jag ämnade
förvåna världen genom dem, då jag kom hem igen.
Naturligtvis förargade det mig, att den stackars odågan
förstörde tre timmars arbete för en tusenfotings skull. Och
jag slog honom ganska eftertryckligt.»
Mannen med ärret tog fram en lerpipa. Jag ställde min
tobakspung framför honom. Han fyllde sin pipa med
tankspridd min.
»Huru gick det med de andra? Fick ni hem dem? Jag
kommer icke ihåg —»
»Det är just det märkvärdiga i saken. Jag hade tre
andra fullkomligt oskadade ägg. Nåväl, vi lade dem i
båten, och sedan gick jag upp till tältet för att laga
i ordning kaffe och lämnade mina båda infödingar nere
vid stranden — den ene haltade omkring till följd av
stygnet i foten, och den andre hjälpte honom. Det föll
mig aldrig in, att de båda uslingarna skulle begagna sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
