Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärrskådaren - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag blev överraskad att höra ett slags besynnerligt
skratt och såg Davidson stå helt ostadigt mitt i rummet
med ett utseende, som om han varit bländad. Mitt första
intryck var, att han var drucken. Han gav icke akt på
mig. Han famlade efter något osynligt föremål omkring
en aln framför ansiktet. Han sträckte ut handen
långsamt och med tvekan, och därefter grep han om tomma
luften. Han höll fram handen med utspärrade fingrar
framför ansiktet. »Store Scot», sade han. Händelsen
inträffade för tre eller fyra år sedan, då var och en svor
vid denna personlighet. Därefter började han helt
klumpigt att lyfta på fötterna, alldeles som om han väntat att
finna dem fastlimmade vid golvet.
»Davidson», ropade jag. Hur är det fatt med dig?»
Han vände sig om mot det håll, där jag stod, och såg
efter mig. Han såg på mig och över mig och på vardera
sidan om mig, utan att visa det ringaste tecken till att
han såg mig.
»Vågor», sade han, »och en ovanligt vacker skonare.
Jag skulle kunna svära på, att det var Bellows röst. Hallå!»
Han ropade plötsligt med hög röst.
Jag trodde, att han hade något narrspel för sig. Så
fick jag se spridda kring hans fötter de krossade spillrorna
av den bästa av våra elektrometrar.
»Hur är det fatt, människa?» sade jag. »Du har slagit
sönder elektrometern!»
»Bellows åter igen», sade han. »Vänner finnas kvar, om
ock min besättning givit sig i väg. Var det något om
elektrometrar? Var är du, Bellows?» Han kom plötsligt
vaggande fram mot mig. »Denna smörjan käns som smör»,
sade han. Han gick rakt mot bordet och ryggade tillbaka.
»Nej, det var icke smör», sade han, där han stod och
vacklade hit och dit. Jag blev helt förskrämd. »Davidson»,
sade jag, »vad i all världen går det åt dig?»
Han såg sig omkring åt alla håll.
»Jag skulle kunna svära på, att det var Bellows. Varför
visar du dig icke, Bellows?»
Det föll mig in, att han helt plötsligt blivit slagen med
blindhet. Jag gick runt bordet och lade min hand på hans
arm. Jag har aldrig i mitt liv sett någon bliva så skrämd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
