Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En insekt — »genus novo»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon tid icke varit den bästa, något arbete över
»mesoblasten hos dödens förnämsta insekt». Vad mesoblasten
hos dödens förnämsta insekt kan betyda, har icke det
minsta med denna berättelse att göra. Men avhandlingen var
vida underlägsen hans vanliga fullgoda arbeten, och gav
Hapley det tillfälle, som han under åratal fikat efter. Han
måste hava arbetat dag och natt för att på bästa sätt
utnyttja sin fördel.
I en omsorgsfullt utarbetad kritik rev han sönder
Pawkins i trasor — man tycker sig se mannens svarta
oordnade hår, och hans skarpa, mörka ögon gnistra, då han
kastade sig över sin motståndare — och Pawkins svarade
haltande och utan kraft, med sorgliga luckor i
bevisföringen, men likväl hätskt och giftigt. Man kunde icke
misstaga sig om hans önskan att såra Hapley, men ej heller
om hans oförmåga därtill.
Hapley hade nedgjort sin motståndare, och ämnade att
alldeles »göra kol» på honom. Han lät följa ett häftigt
och grovt angrepp på Pawkins i tidningsform angående
utveckling av insekter i allmänhet, en uppsats, som
tydligt vittnade om ett högt utvecklat intellektuellt arbete,
men icke dess mindre avfattat i en häftig och grälaktig
ton. Så häftig detta än var, tillkännagav dock en
anmärkning av redaktionen, att den var mildrad. Den måste
hava höljt Pawkins med skam och blygsel. Den medgav
intet kryphål, den var mördande i bevisen och ytterligt
föraktlig i formen, en fruktansvärd sak under de
nedåtgående åren av en mans bana.
Den entomologiska världen väntade med andlös iver på
ett svar från Pawkins. Han skulle helt visste låta ett
svar följa, ty Pawkins hade alltid varit slagfärdig. Men
då svaret kom, slog det alla med häpnad. Ty Pawkins
svar var att få influensa att fortsätta med
lunginflammation och att dö.
Det var måhända ett genmäle så kraftigt, som han
någonsin kunnat åstadkomma under förhandenvarande
förhållanden, och det vände i hög grad en storm av känslor
mot Hapley. Just desamma, som mest hade uppmuntrat
de båda gladiatorerna, blevo allvarsamma vid utgången
av striden. Det kunde ej råda något rimligt tvivel, att
icke grämelsen över nederlaget bidragit till Pawkins död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
